Jag ligger under mitt prinsesslakan som så många gånger förr den 28onde augusti. Fjärilarna i magen är väl något lugnare nu än för 15 år sedan men det är ändå något speciellt med denna kvällen. Den där kvällen som aldrig tar slut, och så många gånger jag bara velat somna så fort som möjligt för att det skulle bli den 29onde. Jag minns när jag låg i soffan nere i finrummet och på bordet stod ett paket från kusinerna i schweiz. Jag låg och vände och vred och jag bönade och bad till mamma och pappa för att jag skulle få öppna det en dag för tidigt. Klämde gjorde jag också, så att pappret nästan gick sönder i hörnorna. Jag gick och la mig tidigt den kvällen för att det fortare skulle bli min födelsedag och självklart kunde jag inte somna. När jag morgonen efter vaknade av sång och levande ljus fylldes sängen av paket och det var något som saknades. Mamma hade glömt lägga det där paketet på brickan. Hon gick till köket för att hämta det och jag sparade det till allra sist. Det var ett twistband. Ett färgglatt sådant i många olika färger. Sen minns jag inte mer. Om jag blev besviken eller nöjd, det vet jag inte. Men det var just den här känslan av att längta, sukta och ha höga förväntningar. Födelsedagar är något speciellt för mig och jag vet att jag även nu som 19 åring kommer ligga och vända och vrida på mig i timmar innan jag somnar.

Ikväll har Sofie varit hos mig. Hon hade ett svart album med snöre om i handen när hon kom. När jag öppnade första sidan rös jag i hela kroppen. Jag visste att det som gömde sig i albumet skulle vara magiskt. Och magi, det räcker inte. Det bläddrades inte många sidor från tårarna rann ner för mina kinder, innan leendet trängde på och innan jag som så många gånger förr konstaterade att sofie är magisk. Sofie och jag delar många tankar angående drömmar, mål och vilja. Hon är fullt medveten om vad jag är svag för, vad jag tycker har makt och vad som kan få mig falla direkt. Och allt det där hade hon samlat i ett enda album. Det var som att alla ord och tankar som flyger runder i min hjärna hade sammanfattats och så hade jag det där, i mina egna händer. Alla klatschiga citat jag tar fram när jag behöver uppmuntras, alla texter som vägleder, alla bilder som säger mer än tusen ord, några av mina egna tanketexter och så massor av nya saker som satte pricken över iet hur livet är. Jag har mitt livs guide mitt framför mig. Och för varje sida i den boken påminns jag bara om hur lyckligt lottad jag är som har såna fina vänner som sofie. På sista sidan fann jag den finaste texten jag någonsinn fått och ja, jag är mållös, och avslutningsvis stod det;

"den här boken vill jag att du ska ha för att få motivation och lust att fortsätta drömma, utvecklas och leva. den speglar även den Lovisa jag känner. Om du någon gång känner dig vilse, nere eller ensam hoppas jag du tittar i den här och hittar dig själv igen och känner att du alltid varit en trygg, omtänksam och omtyckt person som drivits av stora mål och visioner, och för det har du alltid varit älskad".

Jag är mållös och konstaterade just för mina föräldrar att börjar huset brinna, får jag bo på en öde ö, så kommer jag först rycka med mig denna boken ♥
tack, världens bästa sofie.



-L

Det vankades kräftskiva i skälderviken igår! 
därför man idag mår som man mår..
tält, bordsplacering, kräftor och hattar
människor, lekar, snaps, ja ni fattar..
det var dans och det var sång
kvällen är aldrig tillräckligt lång
Att vara nykter kändes alldeles för knas
här kördes det inte vatten i vartannat glas..
Vi hade ju kommit för festa och shotta,
varför då dricka med måtta?
Svaret har jag nog i kroppen idag,
då jag känner mig ganska svag..
Men att sitta högst upp på skäldervikens högsta hus
var bara ett av kvällens bus
kaffegög, irländsk julafton och fina vänner
ut på stans gator vi gärna ränner
dansa, skratta, stoja och stimma
vi taxi tog till bahnhofs heta dimma
där väntades ännu mera shot
jag som redan tillräckligt fått..
Men fångas av stormvindar blandat med Johanna B
så kunde allting ske
Nöjd med allt vad kvällen gett
somnade jag väldigt väldigt lätt!
tack för att ni gjorde kvällen så fantastisk rolig!
och dumma söndag att du blev solig :/

-L

fortsätt snurra min värld ♥

"jag ska aldrig bli en sån" Jag har sagt det så många gånger förr. Men just en sån, en sån har jag aldrig velat bli. En sorglig varelse som ger upp sig själv för någon annan. Det är svagt. ren svaghet. att vika sig på mitten, faller, faller och faller igen. säger till sig själv. "jag vill aldrig bli en sån" ser vid sidan om, försöker svänga förbi. tankarna tränger sig på, försvinn, snälla, försvinn. Men de nedrans drömmarna stannar där. De går aldrig iväg. Man frågar sig själv vad det bästa hade varit och samma resultat igen. men varför säger hjärtat något annat? varför drar man ner sig själv till att bli en sån, en sån som är för svag för att kasta bort tankarna. Det går inte. Jag kan inte. Men jag vill, jag önskar och ber. Men när, när när? När ska man slippa simma motströms mot sig själv? slippa kämpa för något som inte är värt att kämpa för? Något som inte ens glöder.

-L

Jag är återigen tillbaka på dagis för två veckor av några sista skratt och mysigheter. Att vända tillbaka dygnet var inte det lättaste och att klockan ringer innan 07 varje morgon känns orimligt. Men det är bara att gilla läget. Det är något jag inte gillar med hösten. Mamma har alltid sagt till mig "det är bara att gilla läget". Och utan några vidare djupare funderingar över vad det egentligen betydde har jag väl alltid gjort det, gillat läget. Men man blir ju smartare med åren och nuförtiden ifrågasätter jag alla vanliga uttryck. Gilla läget? Nähedåtack. Inte när man inte gillar läget om man tänker efter, är det då inte bättre att ändra läget så man istället gillar läget. Istället för att bara acceptera att läget är som det är. Usch, jag tänker alldeles för mycket. Jag kom just hem från björkhagen där hela familjen johansson och herr larsson ätit tacos och kulglass. Smakade förväntansvärt bra där ute på terassen och jag njöt av ännu en fin sommarkväll en tisdag. Tänkte igen och insåg att om några veckor sitter vi kanske där igen, en tisdagskväll, men istället inne och hör hur regnet öser ner och vinden sätter fart i träden. Vad de där vardagsgråa tisdagarna kan föra med sig olika känslor. Nä, tack och lov för sommaren. För övrigt rullar livet på för fröken Lovisa och veckan ser trevlig och välplanerad ut. Kräftskiva står det stort på lördag och de där snapsarna oroar mig. Vad är en kräftskiva utan snaps? Men vad är en Lovisa med snaps? Ja, där gäller det att överväga. Känns som detta inlägget fick mer information än mening men det behövs väl också ibland. Jag hoppas ni inte tappat sommarkänslorna helt utan också hoppas på fler tisdagar men klarblå himmel.

-L

Har ni någongång suttit i en bil med en underbar vän, nercabbat, med robyns call your girlfriend på högsta volym, hållt armarna i luften på motorvägen och kännt hur regnet slog. Skrikit dig hes till White light moment när regnet slog som mest. Så hårt så du fick hålla emot med hela kroppen för att armarna skulle sitta kvar. Det enda du såg var vägar som aldrig tar slut med vita sträck i mitten, gatlyktor och mötande bilar? Sagt till dig själv att det här är livet och de där hårda vattenpiskningarna ger dig ett tecken på att du lever? Ett livstecken till dig själv?
Det har jag. och det kommer jag leva på länge ♥

-L

lämnade helgen med lättnad och blev förlåten under söndagskvällen då jag bjöd alla mina livräddare på mcdonalds. Måndag betyder som vanligt ny vecka, nya tag och kalendern ser full och välplanerad ut. Jobb blandat med massa mys med fina vänner och släkt. Jag spenderade gårkvällen hemma hos Caroline, efterlängtat, behövligt och skönt att bara få vara. Körde därifrån med ett leende på läpparna med tanken på hur fina vänner jag har. Idag är jag ledig. Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på det och att mina önskningar i smyg om ösregn och grått väder slog in gjorde verkligen inte morgonen sämre. Jag har kurat ner mig under duntäcket och ska snart stoppa i första skivan av One tree hill säsong 5, det var otroligt längesen Tree hill gick på högvarv i mitt huvud men nu är det dags, att få vara sådär löjligt seriebiten och drömsvävande ett tag. Lovely tisdag!

ännu en mysig och festlig helg har passerat och ännu en trött söndag har genomgåtts. Lördagen bjöd på ett stissigt vimmel på bahnhof och massor av kända ansikten. Kul och efterlängtat! Söndagen gick åt till familjemys och Sofie och både bad och balkongmys orkade vi med. Jag hade kunnat bosätta mig på hennes balkong under sommarhalvåret. Vi pratade om allt mellan himmel och jord som vanligt medans solen sakta sjönk. Vi har även gjort tappra försök med båten vilket resulterade i död motor första gången och rejält ösregn andra dagen. Men båtringen har iallafall kommit till användning! Att vi har haft två "familjefall" har gett mig många skratt och det är inte var dag man ser sin mamma liggandes i flytväst i ösregn pladask på magen. Måndagskvällen spenderade jag i björkis för att passa lillkillen. Vi myste i soffan till dina färger var blå med tommy nilsson innan han slumrade sött i sin säng. Filippa och Linnea kom för en kvällsfika med nybakade bullar, godis och svartvinbärssaft. Jag fortsätter köra på med hög mysfaktor och utnyttja mina lediga dagar och sommarens bästa timmar fullt ut. Imorgon bitti gästar Johanna Bjärtun uterummet för mitt nybakade bröd och frukost. Ett kärt återseende med andra ord!

Vi ses!

-L