Och så ligger man här igen. Klockan 17.52 med solen sipprandes genom persiennerna under duntäcket i sängen och grämer sig över det fina vädret samtidigt som man tycker lite synd om sig själv som faktiskt inte orkar gå ut eller ta vara på dagen. Huvudet dunkar och man hade helst av allt velat att det stod en mc feast och co. nedanför sängen. Behöver jag säga att jag är bakis?

Helgen har som vanligt varit alldeles för kort men en hel del har det hunnits med. Jobb, tacomys med linnea, släktkalas och så en mycket efterlängtad fest, såklart. Igår vankades det 20&25 års partaj ute i slättaröd för fina filippa och olof. ett 80-tal trevliga människor åt och drack så det stod härliga till i tälten hela kvällen. Fantastiskt fina snapshäften fanns det också och finns det snapshäften så finns det snaps. Och snaps. Saken var den att jag hann aldrig dricka upp min från den var påfylld igen (vilket gör det svårt att veta hur många man tagit efter ett tag). Snaps har aldrig varit min grej så van snapsdrickare vill jag inte kalla mig, men det slank ner blandat med mycket sång, skratt och flams. En hel del annat slank också ner, som heltstekt gris som jag aldrig ätit förut, och grissvans?! jag skäms nästan att skriva att jag smakade på det, men jag blev såklart tvungen eftersom det lätt hade kunnat hamna på min "att göra innan jag dör"-lista så då var det ju lika bra att testa. Smakade ungefär som bränd bacon med en rejäl touch av baconchips. Småtimmarna började rulla in och det var ett makalöst trevligt kalas med allt därtill. Men. Tydligen så kan jag inte gå på Filippas fester. Det slutar aldrig bra. Och att jag har världens bästa L (visste ni nog redan men bara för att säga det igen) räddade mig även denna gång. Om man bara inte hade snapsat. Det grämer mig något fruktansvärt att den lilla citronliknande vätskan tog över hela natten. Men jag lever. och det är väl tur det. Så jag kan fira filippas födelsedag även nästa år och se hur det slutar då. För att jämna ut ångesten sa jag som björn rosenström sjunger "en gång är ingengång, två är likamed noll" men den kontra mina föräldrar direkt, "nej du Lovisa, en gång är ingen gång men två gånger, det är en gång för mycket" det var väl fan.

-L