sommarnätter blir sommardagar, morgondopp blir kvällsdopp, juni blir juli och grillat blir vardagsmat. Sommarkänslorna rinner i blodådrorna och stannar mig titt som tätt i alla miljöer, dofter, känslor jag tagit mig genom denna sommaren. Den tar mig tillbaka till mina barnsben när jag rund och go åt alldeles för mycket glass och vandrade på stigar i farhult, smått bitter för att kommit sist på kalle på burken. Till dofter som jag upplevt vartenda år sen jag föddes och är som balsam för själen. Till en familj som stressar semestern igenom för att hinna leva sin sommardröm med både vänner, syskon, släkt, syskonbarn, barnbarn, barn och alla andra. Till två sommarliv som nu med sina barnsben lever det liv jag levde en gång, och jag är med dem där igen. Till vänner jag kan glömma under vinterhalvåret men aldrig skulle överleva sommarhalvåret utan. Till kusten och till havet som jag kan stirra mig blind på ända bort till horisonten möter solnedgången. Till känslan av saltvatten som smakar alldeles lagom, som fyller min näsa och lockar mitt hår. Till en famn som aldrig varit min en sommar tidigare, som får uppleva min sommardröm och jag hans. Till sena nätter och cykelturer, till brunbrända bröst och brända näsor, till rosévinet med djupa vänner och till kvällar då jag somnar till barns röster som tar vara på sommarlovet så sent som de bara kan. Min sommardröm.