Jag ligger under mitt prinsesslakan som så många gånger förr den 28onde augusti. Fjärilarna i magen är väl något lugnare nu än för 15 år sedan men det är ändå något speciellt med denna kvällen. Den där kvällen som aldrig tar slut, och så många gånger jag bara velat somna så fort som möjligt för att det skulle bli den 29onde. Jag minns när jag låg i soffan nere i finrummet och på bordet stod ett paket från kusinerna i schweiz. Jag låg och vände och vred och jag bönade och bad till mamma och pappa för att jag skulle få öppna det en dag för tidigt. Klämde gjorde jag också, så att pappret nästan gick sönder i hörnorna. Jag gick och la mig tidigt den kvällen för att det fortare skulle bli min födelsedag och självklart kunde jag inte somna. När jag morgonen efter vaknade av sång och levande ljus fylldes sängen av paket och det var något som saknades. Mamma hade glömt lägga det där paketet på brickan. Hon gick till köket för att hämta det och jag sparade det till allra sist. Det var ett twistband. Ett färgglatt sådant i många olika färger. Sen minns jag inte mer. Om jag blev besviken eller nöjd, det vet jag inte. Men det var just den här känslan av att längta, sukta och ha höga förväntningar. Födelsedagar är något speciellt för mig och jag vet att jag även nu som 19 åring kommer ligga och vända och vrida på mig i timmar innan jag somnar.

Ikväll har Sofie varit hos mig. Hon hade ett svart album med snöre om i handen när hon kom. När jag öppnade första sidan rös jag i hela kroppen. Jag visste att det som gömde sig i albumet skulle vara magiskt. Och magi, det räcker inte. Det bläddrades inte många sidor från tårarna rann ner för mina kinder, innan leendet trängde på och innan jag som så många gånger förr konstaterade att sofie är magisk. Sofie och jag delar många tankar angående drömmar, mål och vilja. Hon är fullt medveten om vad jag är svag för, vad jag tycker har makt och vad som kan få mig falla direkt. Och allt det där hade hon samlat i ett enda album. Det var som att alla ord och tankar som flyger runder i min hjärna hade sammanfattats och så hade jag det där, i mina egna händer. Alla klatschiga citat jag tar fram när jag behöver uppmuntras, alla texter som vägleder, alla bilder som säger mer än tusen ord, några av mina egna tanketexter och så massor av nya saker som satte pricken över iet hur livet är. Jag har mitt livs guide mitt framför mig. Och för varje sida i den boken påminns jag bara om hur lyckligt lottad jag är som har såna fina vänner som sofie. På sista sidan fann jag den finaste texten jag någonsinn fått och ja, jag är mållös, och avslutningsvis stod det;

"den här boken vill jag att du ska ha för att få motivation och lust att fortsätta drömma, utvecklas och leva. den speglar även den Lovisa jag känner. Om du någon gång känner dig vilse, nere eller ensam hoppas jag du tittar i den här och hittar dig själv igen och känner att du alltid varit en trygg, omtänksam och omtyckt person som drivits av stora mål och visioner, och för det har du alltid varit älskad".

Jag är mållös och konstaterade just för mina föräldrar att börjar huset brinna, får jag bo på en öde ö, så kommer jag först rycka med mig denna boken ♥
tack, världens bästa sofie.



-L