-
Dance like nobody's watching; love like you've never been hurt. Sing like nobody's listening; live like it's heaven on earth.
from here to eternity
Publicerat: 2011-08-12, 20:14:44 /
Allmänt /
0 Kommentarer
Sommarkänslorna börjar så smått att avta och jag försöker göra allt för att hålla dem vid liv. Vi står ju fortfarande bara i mitten av augusti och att höstvindarna har nått ängeholm är bara otäckt. Jag var i farhult häromkvällen med hela släkten. Jag satt och pratade med min äldsta kusin Annika, som är 19 år äldre än mig. Vi satt i tält, med massor av filtar, tända ljus och rosevin. Ljuset innefrån stugan lyste ut och där inne hörde man alla kusinbarnen ha godisregn med pippi långstrump i bakgrunden på den gamla tjocktvn. Det var en känsla som spred sig i luften och jag kunde se i ögonen på varenda människa att vi hade just tagit på "den perfekta sommaren". Sommar för mig är farhult. Spontaniteten, närheten och öppenheten. Som att glömma låsa dörren, hoppa över staket för att komma till kusinerna, känna den friska havsluften på morgnarna, stugorna som är så proppfyllda med barndomsminnen, trädgårdarna där nyklippt gräs kliar i näsan, som att gå i högt gräs på ängarna, cykla på halvdåliga cyklar för att köpa glass, sitta i slitna utemöbler på terassen en torsdagskväll, att veta att vi alla känner likadant.
ibland tror jag att saker som var förut får en att längta. Att man liksom vet vad man längtar till och man vågar lita på magkänslan om att det kommer vara fantastiskt. Men så är det det där med förändringar. Saker och ting förändras. Människor, platser och relationer. Men det finns undantag. Det finns undantag för förändringar. När jag under de mörka höstdagarna längtar efter sommaren längtar jag efter farhult. Efter allt det där som var förut. Det som vi varenda år upplevde tillsammans. Varenda sommar. Jag brukar vara rädd för att längta, rädd för att bli besviken. Men jag kan inte låta bli att längta efter nostalgin där ute och det är för de människorna, platserna och relationerna som inte förändras. För det som fortfarande står still och låter tiden gå av sig själv. De sommardagarna som lyser igenom hela året på ett sätt som det alltid gjort. Som får hela släkten att känna lycka, hur många mil det än skiljer så vet vi precis hur det är. och så kommer det förbli. föralltid.
♥
-L
ibland tror jag att saker som var förut får en att längta. Att man liksom vet vad man längtar till och man vågar lita på magkänslan om att det kommer vara fantastiskt. Men så är det det där med förändringar. Saker och ting förändras. Människor, platser och relationer. Men det finns undantag. Det finns undantag för förändringar. När jag under de mörka höstdagarna längtar efter sommaren längtar jag efter farhult. Efter allt det där som var förut. Det som vi varenda år upplevde tillsammans. Varenda sommar. Jag brukar vara rädd för att längta, rädd för att bli besviken. Men jag kan inte låta bli att längta efter nostalgin där ute och det är för de människorna, platserna och relationerna som inte förändras. För det som fortfarande står still och låter tiden gå av sig själv. De sommardagarna som lyser igenom hela året på ett sätt som det alltid gjort. Som får hela släkten att känna lycka, hur många mil det än skiljer så vet vi precis hur det är. och så kommer det förbli. föralltid.
♥
-L
Kommentarer
Trackback