Mosters älskade lilla hjärta fyller 1 år! Tiden bara rinner iväg och att vi numera har en gåendes liten kille här hemma gör mig så glad! älskar dig min skatt! ♥

Midsommartider och sommarnätter. Det är nog bland de finaste orden i svenska akedemins ordlista. Det sammanfattar liksom hela det där med sommar. Klarblå himmel, morgondopp, blomstrande trädgårdar, färsk potatis, fågelkvitter, havsutsikt, midsommarstångar, kransar, dans på vejbyängar, ladugårdar, snapsar, krokiga småvägar, ljusa nätter, jordgubbar, cykelturer, bakisfrukost, förslövskarneval, bjärehäng, soundtrip, efterfester, galenskaper, flakåkning, fönsterhoppning, bara ben, solblekt hår, släktkalas, uterumsmys, powernapar,
hesa röster, smutsiga fötter, blåmärkta armar och dunkande huvudvärk. 
Min midsommarhelg fylld med glädje, kärlek och lycka ♥

-L

vi skålar för en midsommar till, färsk potatis och sill, som om tiden stått still ♥

"i ett barns leende finns ingen falskhet, det är bara ren glädje" står på anslagstavlan in på avdelningen på jobb och varje gång jag öppnar dörren möts jag av massor av små mjölktandsleende och "heeej visa" i kör. Tror faktiskt inte man kan få en bättre start på morgonen. Veckan har varit sådär dryg och tidsnedräknande. Vet inte om det är vädret eller längtan efter att det ska bli fredag och att det bara var kortvecka som är boven i det hela. Jag har iallafall hunnit med rejält med kvalitetstider med några fina vänner, fika med L, tisdagsmys hos Caroline, Espressohäng med Jöns och tjejsnack hos Cecilia. Så är det när man jobbat undan hela veckan redan på måndagen med jobb2! Idag hade vi midsommarfirande på dagis. Det är nog också bland det bästa med mitt jobb. Att alla de där traditionerna som jag är så fast bunden vid och saknar får jag uppleva igen. Jag minns så väl när vi dansade kring midsommarstången på dagis och åt jordgubbar till mellanmål. smågroderna och mosters lilla kråka och onsdagen hade rusat förbi. Imorgon är det torsdag, vilket denna vecka innebär lillfredag. Midsommarafton på fredag och magkänslan känns sådär barnsligt bra inför helgen. Midsommarmys i nostalgiska tecken i farhult på dagen och midsommarfest i magnarp på kvällen. Midsommardag spenderas ute på bjäre med gögafrukost hos jöns, förslövskarneval och allt vad det innebär för att sedan avsluta det hela i en makalös dimma av glädje, soundtrip och vänner!

-L

Jag vet inte om jag har någon slags jobbångestpaniksorg inom mig. Dagarna på monte börjar bli räkningsbara och det ger mig blandade känslor i magen. Imorgon jobbar jag min sista fredag. Min sista fredag. Hur sjukt är inte det, att jag inte ska sitta där nere i dungen mer och säga "tänk va, det är redan fredag" med en knäckemacka med honung på i handen och en snorig E i knäet. Eller komma på en spontanutflykt med de få barnen som en promenad till biblioteket med tvillingvagnarna eller en sväng om coop för att posta brev. Sitta och berätta varför det inte är N's födelsedag just idag när hon inte nöjde sig med svaret "för du föddes inte idag".

Idag hade de stora barnen sommaravslutning på gården. Jag satt och iakttog föräldrarna, syskonen och de stora femåringarna som ska börja skolan till hösten. De är helt ovetande om vad som komma skall och att skolan är spännande och ny tycker alla, samtidigt som de tjatar och gnatar om att jag måste vara här så de kan komma hit och leka ibland om de inte skulle gilla skolan.  En tjej hade våfflat sitt alldeles vita hår, framtänderna är tappade och hon är sådär löjligt söt stor tjej som precis alldeles mogen för att börja skolan. Jag kom och tänka på mig själv i den där åldern, när jag hade min lilla lösa tofs på huvudet och längtade till errarp fast att jag kramade dagisfröken britt så hårt som jag bara kunde och önskade att hon skulle få följa med mig till skolan. Jag log mot den lilla tjejen och hon tittade på mig med sina glada blåa ögon och sa "Vad tittar du på?" Generad för att hon kommit på mig svarade jag bara lite snabbt, "på dig för att du är så söt och har blivit en så stor tjej". Hon tittade på mig igen och sa "Lovisa, visst kommer vi fortsätta träffas fast att jag inte kommer vara här på dagis alltid? Vi kan väl leka under hökens vingar fast att jag inte går här?" Jag ville inte förstöra den drömmen och log igen. Hon sa "För visst kommer du inte glömma oss för att vi börjar i skolan och du får gå kvar på dagis?" Då slog det mig, att vara dagisfröken, lärare eller liknande har verkligen en baksida. Det är att behöva lämna dessa söta små liv. För att glömma ett barns leende när du bjuder på glass till mellanmål, se glädjen när spontant drar igång en springlek eller få en kramgo nyvaken liten filur i famnen en regnig eftermiddag, det glömmer man aldrig.

-L

lyssnar på lasse, tänker på sommaren, på livet.
Och jag undrar vad jag hade gjort utan dig ♥


 
-L