en helg i världsklass där de bästa människor som gör mitt liv i jönköping till de det är har varit samlade. Där varenda litet skratt kan förgylla en stökig fredagsnatt på 33 kvadrat. 25 personer gästade min lilla lya under fredagskvällen och nog var det trångt men ändå bäst. Akademin var stökigt men ändå bäst. Natten var bråkig och stökig, men ändå med den bästa jag har. Söndagen slog jag sönder snabbare än hjärtat kunde slå med den som får mitt hjärta att slå tusenrusenslag varenda dag. Jag har älskat denna helgen från stund ett, samtidigt som jag hatat den från stund slut. Ni kan inte komma och göra hela vår värld komplett och sen bara dra och låtsas som ingenting fattas. Gör inte så. Jag vet iallafall att samma stjärnor alltid kommer lysa över oss. Var vi än är, och snart är vi samlade i kaos och dramatik mot en tegelvägg och hatar vår favoritvärld i kapp med all kärlek den rymmer igen. Det längtar jag till.