en sensommardag som igår bjöd vi våra allra finaste vänner på en lekdag där öl och parkhäng blandades med pastasallad och bildspel. Det slutade på gamla hlk, en sönderfestad lokal där jag senaste imorse satt och funderade på om väggmålningarna är nya eller varit där förut, om där brukar vara så många soffor verkligen och om det alltid bara funnits en toalett. Det kanske förklarar tillståndet de flesta människorna brukar ha där. Och igår var inget undantag. 

 

Och idag vill jag bara skriva ett litet brev till dig, bakfyllan.

Det är med stor sorg jag sitter här med ögonen i kors, halvskakande ben och orkar inte ens luta mig framåt för att ta en klunk vatten. Vad gör du i mitt liv förutom att påverka min studiemotivation? Du är otroligt energitagande och hade passat så mycket bättre hos tjejen som just joggade utanför mitt fönster så jag sluppit skriva ett brev till söndagsångesten också. Nu när jag äntligen vill plugga, låt mig då göra det, sluta stäng mina ögon, sluta kolla flödet på facebook och sluta stirra i taket. Jag lovar, där finns ingen info om varken marknadskommunikation eller "hur man blir effektiv". Bara dra, snälla, lämna mig ifred. Jag är hellre ensam än tillsammans med dig.