trots att våra vardagar sträcker sig över halva sverige numera och att våra telefonsamtal den senaste månaden går att räkna på en hand krävs det inga livslånga uppdateringar, alla har sitt liv, sina nya vänner, sina glädjeämnen i veckorna och gråtandes nätter. Det finns inga plikter, inga band som behövs hållas vid liv och knytas samman. Det enda jag vet är att jag kan era telefonnummer utantill, att julia inte kan svara mellan 07-16, att Cesse kan gråta med mig när jag vill om nätterna, att beccis har lagt ankar i en trygg famn, att Emma vet precis och aldrig kräver en förklaring och att Emilia, alltid, alltid, löser allt på bästa sätt. Och att hur lång tid det än tar tills vi är samlade igen så kommer det alltid vara samma sak, guacemolen kommer ta slut först, jag kommer bestämma, emma kommer köpa för mycket godis och det kommer aldrig vara några konstigheter eller ifrågasättningar när det gäller vår vänskap. Och det, det värderar jag högre än månen och tillbaka.