Det hann inte bli mer än morgon från min stora kärlek som aldrig sviker fick mitt första besök, havet. En lång promenad till björkhagen där det bjöds på frukost, nymornade syskonbarn och en syster med tid för mig. Det blev en heldag i familjens tecken där vi käkade lunch, sprang runt på stan och bara var tillsammans. Följde med mitt stora hjärta på gympa och mötte glada barnansikten en timme innan jag tog riktning mot lund. Först vill jag bara tacka er för att ni fanns där den dagen när man egentligen inte hittar nya vänner för man redan tycker man har de bästa. Och att vi hållit ihop sen dess. En fredagskväll där allting sägs utan att någonting behöver hända, där skrattmusklerna jobbar ikapp med alla tårar som hade fått rinna om de velat. Där tre olika människor, med olika värderingar, vardagar och liv, blir till ett. Där månader inte märks av och nästa gång inte står skrivet. Men en dag ska jag rista i sten att vi alltid ska vara så bra tillsammans.