Det är något med familjetrygghet som inte finns någon annanstans och hur gammal jag än blir så blir jag aldrig för gammal för att somna i någons famn, krypa upp i soffan hos mamma eller pappa och bara andas ut. Ett kretslopp som bara går runt, roller som aldrig tas ifrån och en kärlek för hög för att mäta, villkorslöst. Och nu har jag tankat och försökt ladda om, och hade jag bara kunnat hade jag satt mig i bilen och åkt raka vägen med hem till plommon och bara varit minstingen i familjen några dagar till...♥