För varje dag som går så är saker sig mer och mer lika, jag har börjat träffa på gamla gäng, gymnasiekompisar och alla sommaråtervändare som precis som jag försöker finna ro under sommarmånaderna. De relationerna som tidigare bara varit ytliga, de som bara hållits vid liv för vi bodde i samma stad, hängt på samma klubb och ätit nattamat på pizzabox tillsammans, de relationerna är svårast att fånga upp. För på något vis har de ändå betytt någonting, de har varit där varenda sommarkväll som varat ända in till soluppgången och de har varit där när de där lyckoruset har kommit på dansgolvet och alla bara stått och kramat varandra. Ändå så är relationen varken skriven eller utsuddad. Den liksom bara är, bra eller dålig, jag vet inte. Vi kan inte knäcka varann men heller inte limma ihop något som aldrig har brustit. Det där får sommaren utvisa.