Gyllene tider var som tidigare beskrivit ganska så obeskrivligt. Det var inte bara att de hade den bästa kombinationen av låtar utan det var hela livet. Den där ljusblåa himlen, sommarblusen, vännerna, nya människorna och så alla minnen från sena nätter under alla år när vi skrikit oss hesa till "det är över nu" och "kom så ska vi leva livet", alla grillkvällar när vi gungat i takt till kung av sand och åkt bil över åkrar och ängar och sjungit. Allt var samlat på en och samma plats, då, nu och föralltid. Som att ta de tio senaste årens gyllene tider stunder och lägga ihop till några timmar. Att lyckoruset skulle nå sin maxgräns var förutspått.