-
Dance like nobody's watching; love like you've never been hurt. Sing like nobody's listening; live like it's heaven on earth.
we are young - min nyårsresumé
Publicerat: 2013-01-02, 01:20:00 /
/
1 Kommentarer
Jag ligger placerad i tv-soffan på övervåningen, som så många år förut och förvånad över att nyårsdagen avslutas här är jag definitivt inte. Vi har vänt sida, börjat ett nytt kapitel, ett nytt år. Sen om det har någon större förändring kan jag väl inte påstå. För vissa är det en början på något nytt, en omstart, ett sätt att få en andra chans. För några år sen slog det mig hur patetiskt dålig jag var på nyårslöften, chokladet smakade ju för fan extra bra den 1 januari vartenda år så godislöftena slopade jag för många år sedan. Så därför började jag med nyårslöftet "detta året ska inte bli sämre än förra". Något bara jag själv kan styra och ha inställning till. Jag satt med en vän igår eftermiddag och hon sa till mig "detta året har nog varit ett av mina bättre".. Jag hade inget svar. Nya saker har fått betydelse, medan andra mist sin, vägar har delats och vänt om, medan annat valts bort, steg framåt har tagits, med en känsla att sakna de gamla, förändringar har skett, relationer har skapats och där i mitten har jag anpassat mig och fått en plats där jag trivts och trivs. Allt på gott och ont. Men jag får väl göra som jag brukar, traditionsenlig som jag är, en resumé över mitt gångna år för att sedan välkomna ett nytt, fräscht, orört 2013!
Januari
För ett år sedan idag låg jag precis på samma ställe som jag gör nu, med huvudvärk och en efterfest bakom mig som hette duga. Vad som väntade var en månad fylld av jobb, från morgon till kväll. Kunna parera jobb med vänner, vänner med sömn och sömn med någon form av meningsfullhet. Jag längtade iväg, iväg från regnade dagar till ett oskrivet australienkapitel med mina vänner. Månaden avslutades iallafall med en kanonutgång, en utgång jag kommer att minnas länge och som fortfarande kan kännas i hjärtat när jag tittar på bilderna, min och Ls avskedsfest med de bästa vännerna av dem alla.
Februari
Februari var månaden då jag levde på resande fot hela månaden. Först begav sig hela familjen J inkl kommissariefasonerna sig till sälen för en vecka i stuga, i svenska fjäll och i backarna. Långa dagar av skidåkning, snöscouter, harrys, afterski och varmchoklad med mintu. En perfekt vecka för att familjetanka med kärlek och närhet för att invänta dagen med stort D. L&L styrde österut, till andra sidan klotet, australien. Vi möttes av två vänner, ett varmt sidney och tomma dagar att fylla med surfing, upplevelser, lärdomar och lyckorus. Och vi insåg att vi var jävligt bra på det så mars fortsatte med backpackerväskan på ryggen...
Mars
Om alla bara hade fått uppleva det vi upplevde, fått se det vi såg, om bilderna bara hade kunnat ge rättvisa för verkligheten. Jag önskar att alla hade fått bo på ett skabbigt hostel i en främmande stad, känna doften av saltvattenshav när de vakna, gå med surfingbrädan under armen i matbutikerna, spendera 14 timmar på buss utan att klaga det minsta, skratta så du får träningsvärk i magen efter en misslyckad scubadiving, vara nära döden för att förstå att du verkligen lever och du kan tacka någon för det, träffa nya människor och låta de förtrolla din värld för en natt, låta saker få en betydelse som ändå är så långt bort. Sen önskar jag också att alla hade fått komma till nya zeeland, där jag grät över naturens största gåva, där sagan var verklighet och miljön var så vacker så hade du försökt förklara den hade ingen ändå förstått. Och om man då hoppar ut från ett flygplan där tankarna inte ens hängde med och såg denna vackra natur, ja, hela världen är så underbar!
April
Efter adrenalinkickar, roadtrip över hela nya zeeland och ännu fler okända sängar så tog vi tillfället i akt och passerade datumgränsen för att ta oss till Kalifornien, los angeles. Från att kommit från ren luft och vackra landskap var utrymmet lite mindre men materialiteten lite maffigare. Vi kände på storstadslivet deluxe, checkade in hollywoodfskylten, njöt av ett fantastiskt santa monica och gjorde både las vegas och san fransisco på dessa veckor. B&J glassarna vi tryckte i oss vill jag inte ens räkna men kan ju säga att jag har full koll på världssortimentet om vi säger så. Vi lämnade för en sista vecka i the big apple, New york. Där släkten väntade, shoppingen blomstrade och väskorna töjdes ut till sin maxgräns. Och jag, jag konstaterade att New York är oslagbart, inte mer med det. Vi styrde därefter hemåt, mot ett vårvarmt ängelholm, saknade människor och lämnade tre månader av livsviktiga minnen bakom oss, något som följt och följer oss vartenda dag.
Maj
Lite flyt hade jag väl allt som hade heltidsjobb som började dagen efter jag landat, jetlagad och taggad för att leka "under hökens vingar" på montessorigården några veckor. Sommaren började hitta rätt och det blev både glass i parken, sommarplaner och middagar med vännerna. det där med djupa samtal, vin och winnerbäck. Det är något för några av oss. Något gammalt rivdes upp igen, varför är det så ibland? Månaden avslutades precis som den brukade, med en hejdundrande förfest i uterummet och en efterlängtad, lyckad utepremiär som har blivit en egenskapad afton numera. fint.
Juni
Jag satte sommarmål, saker jag ville göra de lediga stunderna jag hade. Så som att gå på konserter, äta för mycket glass eller grilla på stranden. jag och tjejerna roadtripade till stockholm, gjorde stan och vimlet. jag och l körde på bjäre och såg himlen byta färg. Midsommarafton och midsommardag är dagar som är väl inringade i kalendern. Midsommardag med gögafrukost hos jöns och sedan en heldag i förslöv som alltid slutar lika dant, svettigt med leriga ben och hes röst. Och ett gigantiskt leende på läpparna. ett så stort så jag och min bästa vän tog oss till fots till vejbystrand den där natten. Och sist, men inte minst. Vår solstråle fyllde två och om någon bara hade kunnat förklara hur mycket kärlek det lille livet sprider!
Juli
sommar. fester. vin. båtdagar. öppna landskap. födelsedagar. vänner. familj. nätter. efterfester. kvällsdopp. regniga dagar. filmkvällar. jobb. utomhusbio. tankar. framtidsoro. glass. rädsla. mod. beslutsångest. L&L nätter. promenader och havet. och nej, jag hade inte velat byta bort mitt skälderviken, bjärehalvö eller kullahalvö mot något i världen under sommarmånaderna. så mycket kärlek. hav. och hemkänsla.
Augusti
Jag började månaden med två konserter med två favoritartister, Ledin och Winnerbäck. Ledin gav mig den där kicken och bakåtblickarna mot alla dagar med tjejerna då vi skrikit oss hesa till hans sommardängor."Den jag kunde va" gav mig ett bevis på vänskapen återigen. Vädret var också alldeles magiskt. Och winnerbäck, ja en man som kan. En man som sätter fart på varenda känselfilur i hela kroppen och som för oss tillsammans. Det var många släktträffar i augusti och min stora släkt kan det där med kalas. Att veta var man tillhör gör det också lättare att våga flyga fritt, våga byta riktning, bryta mönster. Jag bestämde mig för att börja plugga i Jönköping, i en främmande stad med nya människor. Som stöd hade jag L, vilket jag är evigt tacksam för. Jag hann fylla 21 på bortaplan, skrämmande men jag överlevde. Nu fanns det ingen återvändo, if you never try - you will never know...
September
Det tar ett tag att vänja sig, att hitta en plats och en balans. Jag hittade ett härligt gäng med tjejer, och där också en plats. Jag hittade en balans mellan skola, hemma och fest. Något att tillhöra men fortfarande något som krävde tid att bygga upp. Det hela handlade om att inte ge upp, att stå fast vid att jag tagit steget på min väg och inte din. Detta ledde såklart till massor med beslutsångest men också fler konstaterande att jag var rätt, jag hade hittat mig själv, kunde vara mig själv och fått vänner. Hal- åtta ligan drog igång och jag visste att jag hade en höst framför mig med oräkningsbara festtillfällen. Samtidigt som jag varenda dag älskade samtalen med mina älskade här hemma.
Oktober
för att ha bytat vardag så får man ändå snabbt in en rutin, en vardag. Man tröttnar på tentaplugget och saknar jobbet som man hatade vissa dagar. Man ser mörkret i hösten och snedstegen känns som stupfall. Då är det bra att kunna byta tankar med någon, någon som förstår bättre än en själv, J. Utan motgångar kommer inga nedförsbackar och jag träffade botten i mitten av oktober. tvivel, en näras bortgång och att hela tiden försöka räcka till. Att orka fortsätta hålla kvar och klättra uppåt, då är man glad för familj, gamla och nya vänner.
November
Första snön nådde jpkg ganska tidigt och lyckligast i klassen för det var ju garanterat jag. Knarrande vit snö under kängorna och stor halsduk ger mig en ny kick. Jag och L styrde x antal efterfester och vi har testat på det där med bakfylle-lägenhet så det skriker om det. Hela klassen kör loss till håkan hellström och jag har nog aldrig kunnat hans låttexter så bra förut. Julkänslan började tränga sig på, Ulf Lundell blev årets sista konsert där jag fortfarande kan känna tonerna från "hon gör mig galen". Lite sista energi för ett sista race med skolan och en spurt in i december!
December
Våra små fiskar invaderade lägenheten för en adventshelg av bästa sort. Tacos, reunion, godis i mängder, julskyltning och adventsfrukost. Vi blev stimmigt tankade för resten av december. December bara rann iväg, tog en julhelg i stockholm, träffade nytt folk, umgicks med klassen och längtade efter att jobba, jullov och traditioner. Och det fick jag. Ett julpyntat hem, lussebullar, familjen, kära återseenden och världens bästa släkt. Tomten. Ja ni vet, decemberlistan är lång. och underbar. Det hela avslutades så klart med nyårsafton hos en nära vän, där det dracks vin och sjöngs för hela året, stad i ljus avslutade 2012 och startade 2013, Där låtarna lät lite bättre, där timmarna var ofantligt korta, där inga samtal är förbjudna och där klockan lätt blir 07 innan man somnar till ulf lundell i soffan.
Och sen efter det blev det en hel dag med bakismat och soffhäng och en perfekt start på 2013. När jag kikar tillbaka på det gångna året har jag varit med om ofantligt mycket, saker som jag är mer och mindre stolt över. Vår jorden runt resa kommer jag alltid bära med mig, jag lärde mig otroligt mycket om mig själv och om världen. Hösten som blev årets största förändring är jag stolt över, att våga ta ett steg och inte ge upp. Saker och ting löser sig, tror det eller ej och det är en sak jag ska bära med mig från 2012 som jag faktiskt avslutade 2011s nyårsresumé med. Att framtiden är oviss, den ligger alltid steget framför och det har kommit ikapp mig denna hösten. Att vissa saker behöver man inte grubbla på, analysera innan dem har hänt. Det är spännande att inte veta, att låta tiden och mina egna val avgöra var jag hamnar härnäst. Att stå med tomma händer, ur balans och faktiskt våga falla fritt för en sekund. Hade ni frågat mig för ett år sedan vad jag skulle göra idag hade ni förmodligen inte fått samma svar, och ändå är jag hur glad som helst över var jag står idag. Med nya fantastiska vänner jag inte ens drömde om i augusti och med gamla vänner jag är närmare än någonsinn, och sist men inte minst, med en familj som alltid är hemma för mig.
-L
Kommentarer
Trackback
Du är det bästa med 2012 min underbara vän. Tillsammans ska vi göra 2013 magiskt, ta oss igenom motgångar och möta varandras blickar i vimlet.