Jullov. Terminsslut. "halva studietiden har gått". "Tänk att vi bara har tre terminer kvar sen tar vi examen". Det klingar glatt hos er va, de där orden? Nästan så gåshuden kommer krypandes och leendet skiner lite extra när man inser att den där oändligt långa utbildningen kommit halvvägs?

Nej. Jag fullkomligt avskyr de där orden. Jullov, sen när klingar inte det bra hos en vinterälskande jul-människa som egentligen sett framemot december sen augusti slutade? Nu gör de inte det mer. Nu skriker de ångest och panik och stanna tiden. Skjut fram lovet några veckor till, korta ner det, varför ska vi behöva ha 17 dagars jullov, julveckan hade väl räckt? Och "halva studietiden har gått", Det finns nog ingen mening som förtillfället ekar så ofta i mitt huvud och klumpen i magen sväller av orden. Speciellt av de som säger de med en glädjefylld ton. Då vill jag bara skrika. 

 

För ett och ett halvt år sedan fanns det nog ingen som skulle kunna få mig att tro att jag ett och ett halvt år senare skulle tycka det var ångestfyllt att åka hem på jullov. Det jag inte visste för ett och ett halvt år sedan var att jag idag skulle stå med några av de viktigaste personerna som någon gång tagit sig in i mitt liv. Med ett gäng som delar exakt samma ångestkänsla som jag och skulle kunna göra allt för att stanna tiden och flytta ihop alla sveriges städer till en och samma punkt för att vi jämt skulle kunna få vara tillsammans. Men nu vet jag det och då vill jag inget hellre än att ett och ett halvt år ska gå saktare än någonsinn.