Först och främst vill jag bara att du ska fråga dig själv varför du egentligen ligger där med stora ögon om kvällarna och tittar upp i taket och tror att hela världen ska rasera om några veckor. Ingen har tvingat iväg dig, ingen har bönat och bett att du ska ge dig av, det är fler som dragit i dig och hållit tyglarna spända för att du ska stanna kvar, ändå är du påväg mot en vardag du varenda dag tror ska rubba din värld. Försök att tänka på den kraft som ändå gör att du bestämt dig för detta, trots ditt ständiga velande, dina överläggningar, för och nackdelar och ständiga diskussioner om kvällarna när mörkret tränger sig på. Den kraft måste betyda någonting, och det gör den. Den kraften kommer ta dig till en plats där du kan skratta och gråta, där du kommer våga känna och förlåta. Varför tvivlar du på det?

Du behöver inte vara nervös. Du behöver inte sitta och läsa om utbildningen 35 gånger varje dag för att ha koll på att du inte missat någon viktig information. Och nej, den kanske inte känns 100 procent du, men vad känns egentligen 100 procent du förutom choklad, ben n jerry, sås och rödvinspoesi? Du kommer ändå aldrig känna dig helt nöjd och det är inget farligt. Det inte farligt att inte älska varje dag, varenda föreläsning eller varenda kurslitteratur. Du får hoppa över några kapitel utan att behöva känna dig sämst i klassen, föresläsningar också för den delen. Och livet går upp och ner, det vet du.

Sluta föreställa dig ett liv utan vänner, sluta föreställ dig att du dessa tre år ska gå helt själv i korridorerna, aldrig ha någon att gå ut med eller äta trista matlådor med. Du kommer inte behöva sitta i ett äckligt studentrum och dricka med dina ängelholms-vänner på distans. Och dessutom, tro inte att du hade överlevt om du inte hade haft några vänner under tre år.  Du kommer få vänner, du kommer äta tacos, glömma dagarna och vara full varenda onsdag. Du kommer ha otroligt många filmkvällar och folk kommer snabbt lära sig att du är inget bra filmsällskap och märka av att din mun inte tystnar för att johnny depp är på tvn. Du kommer sitta och diskutera allt det där du alltid har diskuterat med människor som kommer bli din vardag, ditt syre där uppe. Du kommer bilda dig en bubbla, en form av en egenbildad värld där du och dina vänner kommer växa samman. Rödvinet, drick det bara när du vet att kvällen blir bättre av det, annars låt bli. Håll dig fortfarande borta från snapsen,  du vet vad som händer och du behöver inte utsätta linnea för det igen, kör fireball istället eller rosa pantern. Du kommer få ha såna där kvällar och nätter där du och dina nya vänner ligger och diskuterar djupa fenomen i olika tillstånd och ligger huller om buller i lägenheten. Och tro det eller ej, du kommer träffa vänner som kommer ge dig så mycket att du inte ens kommer förstå att du levt utan dem hela ditt liv.  

Och alla de relationerna du är rädd att tappa, alla de band du tror ska brista. Jag lovar dig, de band som är värda att hålla sträcker sig miljontals mil. Ni kommer fortfarande kunna skratta ikapp till gamla minnen, äta tills ni får matkoma av tacoshets. ni kommer gå på stan och folk kommer förundras över att ni fortfarande hänger ihop, ni kommer ringas. Helt otroligt ofta. Du kommer till och med bygga upp en stark vänskap med en livsviktig vän som du bott i samma stad som hela ditt liv men ändå kommit närmare detta året. Avstånd spräcker inga starka band. Och alla som tvivlar på L&L, låt dom göra det, folk kommer alltid avundas er vänskap, och ni kommer sitta där i samma lägenhet som ni pratat om sen ni gick på högstadiet, kunna avläsa varenda blick och stå bakom varandra. Så du har rätt, du behöver inte tvivla på det.

Din mamma kommer inte ligga och gråta varenda kväll över att hennes minsta lilla flickas rum står tomt. Hon kommer sakna dig, ringa dig och vilja veta vad du gör. För att hon älskar dig lika mycket nu som hon gjorde när du ville bo hemma resten av ditt liv när du var 12. Och din pappa, han är stolt över dig. Han kommer hjälpa dig när du inte hittar vägen ut, han kommer fortsätta ge dig goda råd och lösa allt det du inte kan lösa på egen hand. Skatta dig lycklig. Din syster kommer sakna dig och du kommer ringa henne och återberätta hennes liv för 10 år sedan, berätta om kårfesterna och hon kommer skratta smått avundsjukt åt allt du gör 10 år efter henne. Hon kommer uppskatta när du kommer hem och du kommer älska att hänga hos familjen nilsson och andas deras kärlek när du är hemma på besök. Din bror vet du alltid var du har, hur ofta eller sällan ni än hörs, så är han där om han så lyser med sin frånvaro eller närvaro på samtalslistan.

Och dina jobb, som du ibland avskytt men ändå alltid älskat. Du kommer sakna att vara viktig på en arbetsplats, sakna att tjäna pengar, spara och planera. Men du kommer få vara kvar, de har inte glömt dig. Och du kommer hitta nya saker att engagera dig i, va inte rädd för att bli rastlös, du hittar nya utmaningar och nya roller. Va inte rädd för att visa att du kan, visa att du vill eller visa att du bryr dig.

Va inte rädd för att låta dig känna, men tänk inte så mycket, låt tiden utvisa. Ibland är det svårt att sätta fingret på saker och ting, försök inte det då, vissa saker är bättre att låta få flyta med. Var spontan, gör det du vill.  Allting går att lappa ihop, hellre trasigt och ihopklistrat än orört. Fråga dig i vissa situationer vad saker och ting är värda.

Och det här med din ständiga press på dig själv. Försök att inte vara så hård, sluta gräm dig för saker som du inte kan göra något åt.  Och försök att ta saker som de kommer, akta dig för onödan och glöm inte hur otroligt lätt du har för att anpassa dig egentligen.

Du är glad, du mår bra. Fortsätt bara med det. Fortsätt tolka innebörden i djupa texter, du hittar människor att göra det med. du kommer fortsätta få höra oerhört bra musik, det finns människor med samma smak fast att de inte bott i ängelholm och druckit till solnedgången med dig om kvällarna.

glöm inte, Du är glad, du mår bra. Livet är inte alltid en solskenshistoria. Men fortsätt älska livet, vilja plocka ner stjärnorna och ta vara på lyckorus. Och du kommer bara bli bättre på att ångra det du gjorde istället för det du inte gjorde, du kan redan nu börja skrika ”vi lever bara en gång och den gången är nu” varvat med "jag gör det jag känner för, jag lever bara tills jag dör" det kommer du göra många veckodagar hela året, och du, ”stad i ljus”-låten finns i jönköping också.