Dagar har gått och timglaset bara rinner. Ett liv har tagit slut och ljuset finns i det som kommer bli ett nytt. Flera axlar att luta sig mot, nya och gamla. Någon på andra sidan luren som förstår, som är här men så långt bort. Höstlöven faller sakta av och här står vi. Sparkar i deras höstlövsdans och längtar bort. Jag googlar sommarresor och vinterresor som att jag vill iväg, jag måste sluta tänka och vara där jag är. Jag har alltid fått höra att jag tänker för mycket, men likväl som jag tvivlar på varenda sekund uppskattar jag småsakerna lika ofta. Som ett fint spontant sms en tisdag i oktober från någon som sätter ord på allt, eller en 30% lapp på allt choklad i butiken. En vän på besök som plingar på dörren med en B&J bara för att hon kan. Eller nya bekantskaper som jag är så glad att jag funnit, som jag dessutom tvivlade på att hitta den där dagen innan skolstarten i augusti. Människor gjorda av godhet och vänskap. En familj och släkt som kan fylla upp varenda litet tomrum. En liten barnröst i bakgrunden på telefonen som säger "lollo, längtar" eller en box rött vin  och en helg med fina vänner. Det är ni som fortsätter snurra min värld, som sätter fart på tiden som vill snurra tillbaka.

 

-L