Efter lite eftermiddagsfika uppe på dahlvik och lugnande gitarrspel av Tina placerade jag och L oss i soffan med datorerna och pepparkakorna. Den där redovisningen jag har imorgon inför massor med folk, 07.30, har jag nästan förträngt. Jag har sneglat lite på pappret och skumläst en gång eller två.

 

i andra året på gymnasiet hade jag legat och vridit och vänt mig i sängen just nu. Jag hade aldrig kunnat stilla oro-klumpen i magen hur jag än gjort och redovisningen hade garanterat knagt på mig från första stund. Det fanns inget jag fasade så mycket för som att gå till skolan och ha redovisning. Jag satt hellre inlåst i ett mörkt källarrum en hel eftermiddag än stod framför klassen och pratade. Och då fick man tillochmed ha lappar.

 

Jag är glad jag är över det där träsket. Att jag bestämde mig för att läsa den där kursen retorik i trean på gymnasiet som trots nervositeten faktiskt tvingade mig fram och fick mig att inse att det faktiskt kan vara ganska kul.

 

Idag ser jag tillochmed framemot redovisningen imorgon, jag kan glädjas åt att stå och prata inför andra och lära dem något nytt som jag vet att jag kan bättre än dem, veta att för varje gång jag ställer mig där så blir jag lite lite bättre. Därför är jag glad att jag valt denna utbildningen, där jag ständigt kämpar mot mig själv för att så småningom bli grym på det jag vill.