jag är omotiverad. finner ingen inspiration, vilja eller styrka. varenda morgon drar jag mig sakta ur sängen och försöker se en anledning att lämna duntäcket utan resultat. inte ens en stor god frukost får mig att lockas. Jag längtar inte ut i vårvädret, jag som älskar att andas luft från skälderviken nere vid havet, se havet glittra och segelbåtarnas mastar stå högt i skyn. inte ens ställa till med storbak känns kul. Jag ligger back, back i jobbet, med bilderna och allt annat man bör undanstöka så fort som möjligt. Istället under min lediga dag försöker jag sova för att slippa gå upp, för att slippa ångesten över att vara tillbaka i gamla vanor igen. Det finns jetlagade nätter när bara jag och mina tvivel är vaknade vid 03snåret. Igår var det valborg igen, valborgsmässoafton. Jag glömmer aldrig de där valborgarna i 7-11 års åldern när jag sprang runder i min för kalla fleece nere vid svenjohnsudde och träffade alla klasskompisar, när man motvilligt ville lämna för att föräldrarna ville hem och äta efterrätt. Igår var jag där igen, såg solen gå ner bakom horisonten och kände doften av rök och en vårstart. Men igår var jag en av dem som längtade hem till det röda vinet och efterrätten. Det blev en mysig kväll hos Jessica och Gustav, fina lilla Ella och söta lilla Annie. God mat, några glas rött och vi hade firat in våren även detta år. Kanske grors det en ny vårkick som ger mig lite ny energi, som hjälper till att infinna mig i vardagen igen och njuta av livets stora och små stunder.


-L


det är först när man ger upp som det blir nått nytt
när man släpper taget tar man steget
jag vet hur ont det gör när hoppet dör
men askan är den bästa jorden