Att det är en rullande arbetsvecka är inget fenomen. Rutiner hit och rutiner dit och jag trivs inget vidare med tidigare kvällar och ännu tidigare mornar. Dagarna går som på räls, jobb, kväll, sova, morgon. Vad är det för liv att leva. Ge mig lite magi och stresseri och jag är tillbaka. Jag vill ha oförståligt schema blandat med lediga dagar, sena kvällar med jobb och dagar som precis går ihop. Kunna parera jobb med vänner, vänner med sömn och sömn med någon form av meningslöshet. Det säger jag nu. Men för några veckor sen gick jag runder med trötta ögon och undrade när rummet jag skulle andas i skulle ta form. Nu är kvällarna trötta i soffan eller som igår, en fantastisk vän, god mat och massor, massor av prat... Då är det inte så dåligt med rutinschema och lediga kvällar ändå!

-L