Så var 2012s fyra, efterlängtade, juldagar historia. I månader har vi längtat, trånat, önskat och förväntningarna är som vanligt skyhöga och den där julkänslan man började bygga på redan i mitten av november tror man ska hinna explodera. Men så kommer de..

 

lillejul med maximal julkänsla där man pendlar mellan att längta och försöka stanna tiden. Julafton, då det hela ska nå sin maxgräns. Julgodiset ska smaka lyxiga smaker, julbordet ska tillfredställa vartenda matsug, musiken ska klinga lite extra, sällskapet ska vara extra varmt och hjärtligt, tv-bilden ska vara otroligt klar, kläderna extra finstrykta, granen extra grön, paketen välinslagna och tomtedräkten bländande röd. Och så ska man helst kunna checka av några saker på sin välskriva önskelista när kvällen nått sitt slut.

 

Sen kommer juldagen, alla får göra precis vad dem vill, ligga och slappa framför gamla julfilmer på vhs, äta resterna ur paradisasken, ha julköttbullarna på mackan och bara strosa runt i mjukiskläder utan att någon föreslår något annat, eller när någon tycker att de ska få jaga en med sin radiostyrda helikopter, det är sånt som händer på juldagen. Och sen det där hemvändergillet när kvällen närmar sig, när man samlar alla saknade, härliga, vanliga, leenden och man sitter och skriker sig hes till gamla klassiker som innehåller mer minnen än toner. Dricker gott, möter människor man inte sett sen studenten men fortfarande tycker man känner, och så de där man inte sett sen i somras men ändå har samma relation med. Juldagen är rätt fantastisk ändå.

 

Ja och sen kommer annandagen som helt enkelt blir lite anpassad efter alkoholintaget på juldagen. tragiskt nog. Antingen ligger man död framför ännu fler filmer, eller så tvingas man ut på en lång promenad, men man äter iallafall inte julmat. kanske lax, eller torskrygg. typ. Sen bakishänger man på kvällen, utan alkohol men med sockerkickar för hela året...fall i fall man inte fått i sig något tidigare under året...

 

Nåja, sådär någonting o där emellan någonstans har ni mina senaste dagar. Julen är en traditionspliktig högtid man följer till punkt och pricka enligt mig. Jag vill kunna bocka av alla de där standardsakerna, på något vis. trots att förväntningarna inte alltid blir uppfyllda till sin maxgräns. Så är det förväntningarna på förväntningarna, det är ju halva grejen, att förvänta sig. Och det är jag expert på och det är alltid en förbaskat nöjd och lycklig tjej som somnar om kvällarna vill jag lova. Jag längtar redan till nästa jul, behövde jag ens nämna det?