En heldag på jobb väntade igår och efteråt var det dags för den årliga svensa-karlsagolfen med hela släkten. Massor med igenkända ansikten som åldras sen sist och jag vet inte hur många gånger jag fick frågan "vem är nu du då, är du magnusas tös?" (glömt nämna att min stora släkt är spriden över så gott som hela bjärehalvön och en väldigt skånsk dialekt sitter många inne med) Eller hur många som drog mig lite i kinderna och sa "du måste vara kajsa, magnusas" eller "vem är nu detta..?" Lovisa, magnus och karins dotter. syster med pelle och kajsa. yngst. "Jaså ja, vaaaaaa stor du har blevit, sist ja så dig va du ente mer än såhära" Nä innan man har fått rätt på var man är på släktträdet bland 6754 kusiner, kusinbarn, nästkusiner och allt inom kategorin släkt så har halva kvällen gått. Men oj vad glad jag är för mina stora släkt. Och för nostalgin över det hela. Över hur fina relationer det finns mellan många och hur glad jag är när jag ser hur lycklig min pappa är där i mitten bland rötterna. Jag gillar släkttraditioner, massor.

 

 

 

Men vid 23 var kvällen för mig med ungt blod och pigga ben fortfarande ung och jag hade självklart energi till att köra några moves nere på bahnhof med resten av järngänget. Bra folk, mer släkt, goda drinkar och jag avslutade det hela i skälderviken med mackor och oboy.

 

 

 

En lite bättre söndag väntade med andra halvan av släkten, mammas sida och där vimlade det av kusinbarn och kusiner så det stod härliga till hela eftermiddagen. Mysigt!