Efter några dagar av fundering och sökande efter min inre röst så så fick jag bara besluta mig och det är ju egentligen bara att köra på, ta livet med en klackspark, möta dagen som den är, hänga på allt som finns, vara öppen för förslag, ta vara på möjligheter, vara ödmjuk mot världen och inse att ibland gör man rätt och ibland gör man fel och sen leva med det och ja, där är jag nu, med tre års utbildning framför mig i Jönköping, i en ny stad med nya möjligheter och med ett hemmakärt hjärta som kommer ta mig hem mer ofta än ibland. Ovisst och skrämmande men otroligt roligt och spännande. Att en del av mitt hjärta, L, är i samma stad gör det hela lite lättare, och att jag vet att resten av mitt hjärta alltid kommer vara här och kännas precis likadant gör de tre närmaste åren till (förhoppningsvis) något underbart!