jahaja, en vecka senare ligger jag här igen på övervåningen på jönköpings gräddhylla med lite andra tankar än förra söndagen. Alla eller åtminstone de flesta frågor och funderingarna som jag hade har på något vis blivit mestadels bekräftade eller besvarade och jag kan väl säga som så att fjärilarna för de där egentligen urlöjliga sakerna kunde ju stissat ner en aning. Vad var det att vara nervös för?

 

En vecka fylld med nya människor, roliga uppdrag och festliga humör (typ som vi aldrig hade festat förut). Vad kan egentligen gå fel? Nej precis, ingenting. Hela veckan har gått i ett och jag insåg idag att jag har besökt systembolaget 9 ggr sen i tisdags, jag har aldrig spenderat så mycket pengar på något jag inte vet vad jag spenderat dem på och jag har aldrig lärt känna så mycket nya människor under så kort tid. Hela nollningen har varit en stor gemenskap fest där alla har exakt samma mål, drar åt samma håll och går i samma kläder. Ovven. Min kära ovve. Blå och fin. Mja, fin. Det tar jag tillbaka efter 5 dagars konstant festande i den. Akademin, kårens nattklubb, har blivit lite hemmakärt och att jag redan både hunnit hjula och önska låtar där inne kändes inte så otippat. Jag har lärt mig massor av roliga lekar och också insett att caps och beerpong kan vara rätt farligt. Och då ska vi inte prata om att försöka samla pluppar av faddrarna. Rösten har fått jobba sig någorlunda tillbaka genom ännu mer skrik och kalla blöta nätter.

 

Jag och L hade uppehåll i fredags och det var minst sagt två trötta tjejer som spenderade dagen i lugnaste tempot innan vi intog dahlvik för lite snack och fredagsavrundning. Kort och gott "hade sverigedemokraterna kommit in här hade jag inte ens orkat tjabba emot, så trött är jag". Lördagen bjöd på ännu mer av nollningsidéer och efter att ha lekt kurragömma på skolan och inte blivit hittad på 20 minuter bjöd eftermiddagen och kvällen på massor av stoj och stimm. Avslutade det hela på efterfest med ett gäng vitklädda innan L&L körde galenskaper i vanlig ordning och avslutade veckan fint med ett bad i rådhusparkens fina fontän. Tack och lov för heldräktoverallen på vägen hem.

 

Söndag i all ära och att vi har hemmakväll i stan gjorde chokladsuget tillfredställt ganska snabbt. Tre timmars powernap på eftermiddagen innan det blev thaimat och film på lustgården. Nu är krafterna halvt omladdade för några sista dagar av en fullspäckad, fantastisk nollning.

 

Ni som inte börjat än, jag har varit där, ni får vara nervösa. Ni kommer att vara det trots jag skriver en hel roman, men jag måste ändå säga. Ni behöver inte vara nervösa. Det löser sig, allt löser sig. Och jag skrattar ju åt mig själv i efterhand och kan erkänna att jag hade lätt velat nollas varenda år!

 

Kärlek.