Efter ett härligt morgondopp begav sig jag och mamma ut på bjärevägar i solskenet och passerade gårdar efter gårdar och utsikten blev bara vackrare och vackrare. I dikena växte vildblommorna i kapp och färgerna var sådär alldeles härligt blandade som det bara kan vara såhär års. Vi köpte blåbär och jag hittade trälådor att förvandla och allt var skönt. luften, magkänslan, livet. Min mamma har en otroligt stor påverkan på mig, humöret. inställning. allt. Jag har länge levt med henne konstant stöttandes vid minsta fall, hört hennes för och motargument i allt jag gör och hennes ständiga velande om allt, för att hon alltid velat vårt bästa. Och det där med beslutsångesten har jag fått ta över i största lag. Men det finns inget hjärta i hela världen som lyser så rött för några andra. Det finns inget som innehåller så mycket kärlek och vänlighet som hennes och som har i alla tider alltid bultat så hårt för hennes barn. Jag vet att var jag än befinner på mig jorden så är det där mammahjärtat alltid skört när jag inte sitter i hennes famn en sommarkväll i uterummet. Och det kan göra ont i mig ibland att göra någon så sårbar. Att mina val om allt som kommer omkring oroar den viktigaste människan i livet så mycket. Men jag vet också att hon växer och vet. vet om det starka bandet oavsett avstånd, något oslitbart och vackert. Ett band som varar förevigt i alla väder, stadsdelar eller länder. I alla ledsna dagar, glada skratt eller långa nätter. Min fina mamma, jag älskar att åka på den italienska vägen och sjunga "ta mig till havet" med dig en onsdag i augusti. Och veta att du alltid finns.