Det har varit höst i jönköping idag. Asfalten har skiftat från blöt till ljusgrå och luften vände snabbt från gårdagens härliga sommar till något rått och kallt. Det var extremt hårt att gå upp i morse, kan nog vara en av de värsta morgnarna under insparken. Vädret lockade inte, halsen har svikit mig och att jag hade lämnat cykeln på ett helt annat ställe än hemma gjorde inte morgonen mindre stressig. Iväg med bussen genom stan i en för tunn kofta, slitna jeans och dålig hårdag. Frukost på espresso house med en vän och utanför gick studenter slitna i sina höstjackor. Jag gjorde stan och mina ärenden så snabbt jag kunde i ett slowmotion tempo då jag visste vad som väntade mig. en helvetes jävla lång backe. Jag säger då det, den dagen jag cyklar upp för den ska jag skriva in i en rekordbok under rubriken "bestigit världen längsta backe med cykel". Det är inte så som ni tror, en brant lång backe med sina flaka bitar emellanåt. nejnej. detta är något helt annat. Om ni tänker er att sätta elljusslingan i ängelholm i asfalt och sen rakt upp ungefär. Man tror liksom att man är framme vid varenda sväng och sen inser man att man hade mer än hälften kvar. Jaja. Jag överlevde iallafall trots att det pissregnade och mina saker blev genomblöta och min förkylningen ropade "skyll dig själv om jag blir värre". Stegen blev inte många när jag kom hem och att jag blev bjuden på en helt fantastisk god kvällsmat av Gunilla gjorde mig genast lite bättre. En fin present fick jag också, så sött!

 

Ja, 28 augusti. Detta är första gången på 20 år jag inte ligger hemma på plommonvägen och har fjärilar i magen och väntar spännt på en kommande morgon. Dagen med stort D. En födelsedag jag tjatar ihjäl alla mina nära om vartenda år. Det känns lite vemodigt att behöva ställa klockan själv imorgon bitti och gå upp och äta frukost vid ett tomt frukostbord. Kanske behöver någongång vara den första. Jag kan iallafall erkänna att jag längtar extra mycket hem en sån dag. Hem till traditioner. familjen. Men på fredag styr vi söderut igen och fram tills dess är det bara att göra det man kan göra, det bästa helt enkelt. Och imorgon laddar jag om för en sista nollningskväll med sittning på akademin och en sprakfylld natt med di blaua!

 

Nu ska jag försöka somna. 1 timme och 14 minuter kvar, sen är jag 21. nininino.