Klockan närmar sig 01.30. Jag ligger sömnlös. Jag ligger och vänder och vrider mig i sängen, tänder och släcker, tittar på klockan, blundar och försöker se igenom mörkret. Det är dem där tankarna som spökar. Varför tänker jag hela tiden. Jag ligger och drömmer om den perfekta 20 årsfesten. Den alldeles perfekta lördagsnatten. Fasar inför den skrämmande hösten, framtiden och allt det där. Jag fasar över fler sömnlösa nätter och det ger mig inte mer sömn i natt. Jag vill ju inte tänka framåt, jag vill ju leva idag. Nu. Här. Sova min skönhetssömn och vakna utvilad imorgon bitti. Men jag är ju så rädd för att fastna här. I den där gråa vardagen som jag inte ville ha. I den stunden där jag bara tänker på hur det kunde blivit. Jag vill ju inte det här. Jag vill ju inte ligga sömnlös en onsdagsnatt och fundera över framtiden. Stefan Liv dog idag. Hans plan kraschade. En minut. Några sekunder, hundradelar. Jag "gillade" hans "vila i frid-sida" på facebook. Som alla andra. Varför vet jag egentligen inte. Jag har ju inte varit något större fan förut, utan bara varit ett namn som svängt förbi några gånger. Ändå "gillade" jag den. Nu när han är någon annanstans. När han inte ens vet att jag gillade den. När han inte ens vet att 137 584 människor gillar den. Det är väl märkligt. Att han nu uppmärksammas hos oss. Inte nog med tomhet. Det är många söndriga själar där ute i natt. De som kände honom, de som uppmärksamma honom varenda dag i varje liten rörelse. De som är söndriga nu på grund av att en stor del av dem bytade värld. fort. Ödet, slumpen, tillfälligheter. Vi finner inga svar. Det enda vi vet är att vi är här. nu. Jag är här i min alldeles för mjuka säng. En sömnlös natt. Jag oroar mig för att drömmar inte ska slå in. För att ödet inte ska vara på min sida. Varför allt ska handla om tillfälligheter. Ovisshet. Att jag har för stora drömmar och inga ambitioner att matcha dem med. Att jag fastnar här. Det spelar ingen roll. Det som är viktigt är att berätta för människorna man älskar att man älskar dem. Att man lyser upp någons dag när den är grå. Att man uppskattar saker som man lätt glömmer bort. Som ett leende mot en främling på stan. Eller en påminnelse till någon att hon eller han glömde växeln i växelskålen på ica. Det är just därför man ska leva idag och inte sen. Njuta av det bra som var idag, istället för att oroa sig för det som kommer.
För på en minut. några sekunder, hundradelar kan hela ens värld vara någon annanstans. ♥