Höstrusket har tagit över kära Ängelholm och blåsten vänder snabbt och lätt frisyren till det sämre. Det är en röd sol som visar sig mellan de glesa trädkrokarna om kvällarna och allt är sådär sagolikt höstigt. På stan springer folk med handen mellan brösten för att försöka hålla ihop den lite för tunna jackan och halsduken på plats. Människor har sin egna värld om hösten. Blickarna är tomma och långt framme i julstöket eller på skidsemestern i februari. Många ser inga skäl till att delta i höstrusket. Vad får man tillbaka av att dansa i höstlövsdansen på trottarerna eller de regniga minuterna på motorvägen. Allt man drar förbi känns sådär löjligt oviktigt och dystert. Många försöker sysselsätta sig med annat, sitta över några timmar på jobb för att ha något extra att klaga på. Eller reta sig på den där bilkön och vägarbetena utanför stan. Varför är alla småting så mycket värre på hösten? De där ilandsproblemen blir plötsligt vardagliga jätteproblem som vi alla går och sjunker i. Mitt i den där höstcirkeln finner jag inspiration. Jag försöker att vara den som ser höstsolen som en bonus. Regnet på motorvägen som en chans att bara sitta och tänka, låta lars winnerbäck stå för orden och vindrutetorkarna för regnet. Och i höstlövsdansen på trottoarerna sätter jag igång "walking on sunshines" på högsta volym och ler säkert sådär löjligt solglatt som ingen får göra om hösten. Och kanske är det någon som får sig ett leende. Jag jobbar och jobbar, extratimmar och roliga projekt som jag själv dragit igång. För att jobba faktiskt är väldigt roligt, med rtt inställning. Jag tror vi behöver bli stolta över oss själva ibland för att må bra. För att fortsätta vilja kämpa och drömma. Och inte minst är det viktigt om hösten, när vi redan sjunker av tanken på bruna lövhögar och känner hur kappan måste vändas efter vinden. Det är i det där höstrusket vi ska kasta löven omkring oss av glädje och vilja av att göra det bästa av den. För oss och för dem som fick springa till bussen och som likt förbaskat missade den eller den som glömt paraplyet på väg hem från jobbet och hade kunnat göra allt för några varma solstrålar.
Du kan vara den solstrålen.

-L