Ni vet den där känslan av att verkligen längta efter något, alla de där planeringarna, töntiga leendena när man tänker på vad som kanske kommer hända, allt det där snacket, de där smsen om hur taggad man är. De där förväntningarna som man egentligen försöker säga till sig själv att inte ha. Så har det varit i månader nu och igår, igår var Dagen med stort D äntligen här. Det vankades premiärförfest i bästa uterummet och ovanpå det Utepremiär på Bahnhof. Hela dagen gick till att förbereda, fixa och tagga varandra och vid 18 tiden, en hel timme förtidigt satt vi lika förväntansfulla vid köksbordet med varsinn shot i handen.

Mat, vänner, alkohol, musik och uterum har en magisk kombination. Det sprids liksom en känsla i luften som stannar där och som alla tar del av. mängder av shots, mängder med vin och vattenmelon med vodka fick hela taket att svajja och de där förväntningarna var uppfyllda. Att vi fortsatte hålla stämningen i tre timmar på bahnhof gjorde inte kvällen sämre. Jag säger då det, det är något speciellt med utebahnhof. Det är de där schlagerdängorna som dans på vejbyängar, grease eller sommartider som ger känslan av att nu är det på riktigt. Vi tar steget i rätt riktning, mot en sommar med höga förväntningar, många utebahnhof och ännu fler skratt i uterummet.

-L