Jag är nog förtillfället en av de svåraste personerna att ha och göra med. Jag rekommenderar ingen att ta sig in i mitt liv ordentligt för det finns ingen garanti på att ni kommer friska därifrån. Den här pendlingen mellan stress, lugn, oro, förvirring, glädje och lycka den hinner nå mig sådär 14 gånger varje dag. Jag förstår inte hur jag hinner med och känna så mycket när jag fyller mina dagar allt jag kan för att inte hinna med. Sen att den där stressen kanske är lite därför är ju en annan femma. Men idag har jag iallafall känt en oro för vad som komma skall. Men sen räckte det med två telefonsamtal och jag var stadig på benen igen. Vad de det där som kallades äkta vänskap? Jag tror det ja.

Annars har dagen bjudit på 13 timmars arbete. Men vad gör man inte en måndag? Jag klagar inte. Det var nog första gången jag kom hem iklädd i målarkläder, målarfärg på hela kroppen, strl 44 i skor och cykeln liggandes på släp. Ja där har ni min måndag!



Rött skulle bli vitt!



Lovisa fixar!

-L