Snabbare än vinden var måndagen förbi och måndagseftermiddagen blev så mycket bättre än förväntat. Väl hemma möttes jag av en numera treårig Josie och 1årig Olivia. Mina söta tjejer har kommit för en hel sommar i farhult och där gick vi plötsligt ännu ett steg mot sommaren på riktigt. Det tar ett tag innan man vågar säga att det verkligen är sommar, innan man vågar dra på sig de där shortsen, rota bland sommarkläderna eller föreslå ett kvällsdopp. Jag tycker det är charmen med det hela. Att sommaren egentligen är så lång och spännande och den där övergången mellan vår och sommar är så oförutsägbar när man ska kunna konstatera att det verkligen är sommar. Som en kulglass i parken, uteservering på kvällarna eller grillat. Vi närmar oss med stormsteg iallafall och att det är 1 juni imorgon är ju inte mer än ett skriftligt tecken på att sommarmånaderna äntligen är här. Jag sitter med ett stort leende på läpparna och ser framemot att klicka igång gyllene tiders juni, juli, augusti under småtimmarna på lördag.