Från en mysig fredag till en lite mer fartfylld lördag. 20.00 sparkades förfesten igång hemma hos balkemos, det var sourz, det var visar, det var glass och det var taggning. en 20 åring, en hemkommen, tre avsked och elva partysugna. Många ursäkter för mycket av det goda och på tok för mycket stimm. Det hela flyttades till bahnhof där vi möttes av ett stimmigt hav av människor. Glada igenkända ansikten, några nya och bara den där perfekta mixen mellan de där favoriterna och "känner varandra mest på fest" vännerna får mig att le. Efter en lite trassligare hemgång la jag iallafall huvudet på kudden 05.00. 4 timmar senare och jag vaknar till liv och inser att några timmar sömn till hade ju inte skadat. Men varför? när man istället kan bara ligga och drömma sig tillbaka till gårdagen och konstatera som många gånger förr, gårdagen var awesome!

och på något vis så blir våra kvällar alltid awesome. Jag förstår inte det? är vi så mycket bättre än alla andra på att uppskatta det där lilla eller är det faktiskt så att vi har det så awesome tillsammans?

värt att nämna var att av alla låtar, så spelades for the first time igår i bilen till bahnhof. Vad är oddsen?


-L