Några dagar tillbaka och jag står vinglig, glad och full av energi på bahnhofs dansgolv som så många gånger förr. Det var härlig musik, söta drinkar och mängder av glada ansikten i en dimma som bara lördagsbahnhof har att erbjuda. Föreningsfesten hade blivit över förväntan och ett minne rikare var jag definitivt. Under söndagen kom jag med insikten om att man faktiskt inte pratar om föreningsfesten. Firmafester eller liknande brukar aldrig heller komma på tal. Vilket jag förut har tyckt varit märkligt med tanke på allas närvaro men nu insåg jag faktiskt varför. Det finns liksom inget att diskutera och jag gick så osynlig jag kunde hela eftermiddagen på lingvallen, som alla andra där det stod "prata inte med mig igår så pratar jag inte med dig" i pannan på. Söndagskvällen spenderade jag med pizza, massor av choklad, chips och trötta kompisar i bex lägenhet. På måndagen stod det återigen jobb och det var bara att förstå vikten av att samla på sig sömn under helgen (vilket inte hör till min specialité) Tisdagen hade en svensk flagga i kalendern och ingen mindre än världens bästa storebror hade födelsedag. Självklart blev det firat med god mat, bästa sällskapet och choklad. Tisdagen avslutas som i vanlig ordning hemma hos bex med "for the first time" i högtalarna. Ännu en lång dag på jobb väntade idag och ett leende på mina läppar har varit klistrat på hela dagen. Det går bra nu! Jag bara väntar på den skrämmande vändpunkten som väl även ska slå till mot mig någon dag. Men slutdiskuterat. Jag ska njuta av denna stund varenda minut. En dag i taget! Jag fixar det! Jag kan, om jag vill! och ännu en kväll somnar jag under mitt numera vita prinsesslakan med ett stort leende på läpparna och ögon som helst inte vill somna ifrån denna glada dag.

puss på alla fina människor!

-L