Alldeles för många dagar har gått sen sist och jag har inte glömt er. Varenda dag har jag tänkt att idag, idag SKA jag blogga. Igår skrev jag det dessutom i min kalender och glömde det gjorde jag inte. Vi snackar snarare tidsbrist. Veckan har bara rullat ifrån mig och att det är min sista jobbedag imorgon känns helt overkligt. Jag står just nu i köket och har gett mig in på leilas brownie. En riktig kaloribomb som pappa fint uttryckte det. Har enda sen i somras bestämt mig för att baka dem men inte fråns nu har jag kommit till skott. Tänkte bjuda på de på jobbet imorgon som ett litet hejdå för ett tag. Känns vemodigt att bryta denna vardagen trots att det inte finns något som jag längtat efter så mycket som en vardagsbrytning. Jag avskyr rutiner. Många dagar är missade här som sagt och för min egen skull tänkte jag göra en flashback och skruva tillbaka klockan till 18.00 i fredagskväll. (Ni som är mer för korta inlägg kan nog sluta läsa nu)

18.00 i fredags begav jag mig alltså i snökaos med LW till Sofie i Lund. Efter många felvägar, påfarter, avfarter och vägbeskrivningar var jag på plats i utan tvekan lunds mysigaste studentlägenhet. Allt skedde i mängder, tacos, godis (lösgodis för 97 kr) och snack. Det var med andra ord en helt fantastiskt bra fredag och jag konstaterade när jag somnade att det är precis såhär den perfekta fredagen ser ut. Morgondärpå begav vi oss mot stan för att käka frukost och njuta av det kalla vårvädret som sträckte sig över stan. Underbart med frisk luft och solsken en lördagsmorgon. I bilen hem sa jag till sofie att det är just detta som är att uppskatta småsakerna i livet, som att sitta i bilen på en torr motorväg i 140 km/h med en fin vän, en stor påse restgodis, dunkande kärleksmusik i högtalarna och sådär alldeles för utslitna mjukskläder och en ihopslängd knut i håret och känna hur den där sipprande oftast ångestladdade solen bländar en, det är sådana små vardagshändelser som gör tillvaron lite ljusare när man lär sig ta vara på dem. Lördagen fortsatte i mjukiskläder tillsammans med beccis, även på villovägar innan vi hämtade upp the gang och begav oss mot maxi för storshopping. Allt som kan tänkas vara onyttigt lades i korgen och två fyllda icakassar rikare begav vi oss mot nästa ställe, acapulco. En halv kebabrulle mättare och ett godisutbud likt himmelriket stod på bordet. Kanske behövdes det ordentligt med sockerkickar för att orka med en natt på bahnhof i ett annat tillstånd än vanligt. Jag var placerad i membersbaren för att dela ut memberskort och det var lättare sagt än gjort. Men i några timmar av vimmel, dimma och musik kändes allt bra igen och att se vimlet från "den andra sidan" var rätt trevligt ändå. Strax efter fyra satt jag i bilen på väg mot ingenstans..Plötsligt stod klockan på 07 och det var dags för hemfärd igen. Ingen sömn än så länge och varför skulle jag kunna somna kl 07 på morgonen? Ne, pigg och vaken hela dagen. Kvällen kom och en efterlängtad reuinion med min kusin ägde rum. Det var massor av snack och här snackar vi tid att ta igen. Från september till nu. Det har ju hänt en hel del sen dess och att hon frågade lite försiktigt om solsidans handling fick mig att inse att det var för längesen hon var på svensk mark. Solsidan?! Min flykt från verkligheten? Veckans enda vettiga program? Det bästa som visats i svensk tv! och hon har ingen koll. Då lovade jag mig själv att jag aldrig skulle vara borta längre än att jag skulle kunna leva i samma århundrade som de här hemma gör.

 Måndagen närmade sig och en sista jobbevecka stod på schemat. Måndagen innebär två jobb, vilket ofta blir en lång dag och inte fråns 23.00 kunde jag lägga huvudet på kudden. Tisdagen har fått en viss charm denna vintern och det är mitt och bex tisdagsmys. Det är en liten vardagsskildring som innehåller det mesta. Denna gången somnade jag dock ifrån det redan vid 20.30 tiden och morgonen därpå när jag vaknade och insåg att det var det sista tisdagsmyset på några månader fick jag en klump i magen. Det har varit så behövligt på något vis. Något viktigt. Som jag har velat prioritera. Jag ser redan framemot tisdagen efter jag kommit hem och jag sitter i beccis lägenhet igen. Onsdag innebar stängning på jobb och mys hemma hos mig på kvällen med allt från thailandssnack till risifrutti. Jag hann också se förra veckans?!? avsnitt av solsidan innan mina ögon slocknade. Hör och häpnad?! jag har inte HUNNIT titta solsidan tidigare? solsidan som sagt!? det är bland topp 5 på prio-listan och jag har inte hunnit med det. Förstår ni att jag har fått avstå från bloggandet? =(

Nu är det iallafall torsdag och jag har börjat checka av så gott som allt i min kalender. Mycket med bhof jobbet som ska fixas innan resan och organisations och planeringsfreak som jag är vill jag har full kontroll innan jag lämnar marken på onsdag. På onsdag. Onsdag. Det är inte ens en ynka vecka kvar längre och fjärilarna i magen är lyckligare än lyckligast just nu. Detta känns otroligt bra. oplanerat och spontant. Förstnämnda är inte riktigt min grej men det är kanske just därför jag längtar lite extra. Att för en gång skull inte behöva ha en kalender att följa till punkt och pricka, inte behöva vara nåbar konstant och framförallt, bara kunna ta varje dag som den kommer. För där nere finns inget som ska struktureras, planeras eller presteras. Utan jag ska bara få vara, få vara med min bästa L och trivas som fisken i vattnet ett tag. Fantastiskt.

-L