jag satte foten på en vanlig arbetsvecka i måndags. Med en inställning som inte var att hurra för. Över en dag hade en galet bra helg vänt till en mindre bra och nya dagar var inte alls frestande. Jag fann ingen ork till att göra det bästa av det, utan allting kändes uppochnervänt och urtråkigt. Efter en tolvtimmarsdag med jobb piggade Emma o Julia upp mig med en stor påse godis och bra sällskap. Tisdagen fortsatte i dåligt mönster och inte från mörkret började lägga sig över stan insåg jag att det faktiskt var tisdag och tisdag betyder inget mindre än tisdagsmys hos bex. Tisdagsmys hos bex är något speciellt. Det är varenda vecka efterlängtat, välbehövligt och sådär alldeles perfekt för humöret. Där allt är tillåtet. Musiken är vår själsfrände som många andra kvällar och det finns nog egentligen inget så deppigt som de tisdagskvällarna som kan få mig att må så bra. Och så var det plötsligt onsdag. Efter en helt fruktansvärt trött morgon var jag knappt människa på jobb. Bättre blev det inte heller och nu ligger jag helt utslagen framför tvn. En lugnare kväll har nog aldrig väntat och jag insåg i veckan att de som säger att man inte ska sova bort sitt liv kan slänga sig i väggen. Ibland finns det inget skönare!

-L