allt som associeras till tråkigt kände jag mig efter jobb idag. Inklusive dyngsur. Jag var bokstavligen helt jävla genomblöt när jag sur som ett bi la mig kall och irriterad i beccis soffa idag. Det var inte mycket som gått rätt sen jag lämnat jobbet och att regnet öste ner höjde inte ribban direkt. Det är väl typiskt. När jag för en gång skull bestämt mig för att cykla så ska det pissregna. och när jag för en gång skull inte hade möjlighet till bil till tryckaren skulle det självklart pissregna. och när de för en gång skull inte ens var klara när jag kom dit efter att cyklat i pissregn gjorde defintivt inte saken bättre. Tacksam för att beccis tog emot mig med öppna armar. Väl hemma möttes jag av en fantastisk familj. Mitt leende kröp fram så fort jag såg storebrors bil på uppfarten och kände doften av pappas mat i hallen. Några riktigt mysiga familjetimmar blev min räddning denna kväll och jag kan inte mer än att konstatera att ni är det bästa som finns. Storasyster ringde och jag insåg att jag kan sakna att ha de hemma här varenda dag. Samtidigt som jag uppskattar så himla mycket när vi väl sitter där vid köksbordet och diskuterar gamla minnen. Varje ålder har sin tjusning men relationen familjemedlemmer emellan har alltid densamma, det är jag mer än lycklig för. Men kvällen hade egentligen en annan höjdpunkt. Caroline. Pestokyckling, massa prat och choklad gjorde min kväll alldeles alldeles sådär extra bra. Från sur till glad på några timmar för människors närhet är oslagbart, Det borde finnas fler som er!

-L