igår tänkte jag när jag kom hem från jobb.. imorgon, imorgon ska jag få sova länge, ta det lugnt hela dagen o göra precis vad jag vill framtill mötet framåt kvällen. Men klockan halv sju i morse ringde klockan och det var dags för monte. är otroligt glad att det var det jobbet som kallade iallafall. Var hemma framåt eftermiddagen och jag hade bestämt mig för att baka kanelbullar. Mamma har bakat varenda år denna dagen så länge jag minns så med hennes kommentar igår kväll "men Lovisa, i år hoppar vi kanelbullens dag, vi bakade ju för några veckor sen så hela frysen är ju full". jag trodde knappt jag trodde vad jag hörde. Inga nybakade kanelbullar på kanelbullens dag? Nähe, då får jag göra det själv. Och kanske var det inte mer än rättvist. Jag stod länge och väl i köket, hittade på en egen fyllning och kämpade med degen något helt otroligt. arg som ett bi över att inte kunna och att mamma lyckas varenda gång störde mig ännu mer. Efter att fått ihop något mer snarlikt deg med krämig kanelkräm på så var de i ugnen och ut kom helt fantastiskt goda kanelbullar. Mamma var såld, jag likaså och kanelbullarna har gjort sitt idag. 7 stycken har jag proppat i mig och jag är så gott som uppblåst. Varför kan jag inte äta måtta? Men som mamma alltid har sagt, "på kanelbullens dag får man äta hur många man vill utan det minsta dåligt samvete!"

-L