det är så stökigt inuti mig just nu. inget ligger sorterat och mina tankar korsar och krossar varandra. jag slapp det där i två veckor. det där som annars får mig att ligga och tänka och reflektera om kvällarna. det fanns liksom inget att göra åt det nu, där på andra sidan. där var det bara att vara, uppleva och existera. för det är väl egentligen det som är det viktigaste. att existera. att finnas där för sina närmaste när de behöver en, att existera för sig själv emellanåt. jetlagen är en stökig del i det hela och att vakna 05.30 om mornarna med halsont och hosta tar kål på mig. det känns skönt att vara hemma nu. det känns härligt att få ta del av den där vardagen jag tidigare ville fly ifrån som jag innerst inne faktiskt trivs riktigt bra med. Som igår. jag spenderade en helt vanlig torsdagskväll i annies sällskap. vi lagade mat, snackade i mängder och allt kändes bara så välbehövt och kompenserat. marabouchokladet låg i skålen, de där skummiga rosa bananerna som jag inte tycker om fanns det mängder av och disken var som vanligt jobbig att ta tag i. det var precis som vanligt och det var vad jag behövde. jag insåg hur viktigt det är att ha en vardag man trivs med, hur viktigt det är att uppskatta det som verkligen betyder något och hur lätt det är att se sidan om allt som är bra. för innerst inne så vet du om, att det är bara du, bara du som kan förbättra, förenkla eller förändra.

-L