igår var det 100 dagar, 100 fina dagar till studenten! sen vilar allt på mina axlar. jag får bestämma, bestämma vad jag vill, exakt vad jag vill. drömmen tänker ni va? ni som har något år kvar i skolan och känner avundsjuka när det ropas studentsånger på stan. jag har också varit där, i atriumgården när treorna skriker som de kommer från en annan planet och man inom sig bara irriterar sig över att det inte är ens egen tur. drömmen är nu, inte den 12e juni då allt är passerat.  det är nog där allt ligger. att jag inte förstått att det är vi nu, vi. det är vi som ska låta högst på skolan, det är vi som ska skämma ut oss, vi som ska få alla andra att tycka " 91orna har lätt varit de galnaste studenterna hittills". jag ska njuta fullt ut över att vara här, vara där man längtat efter i så många år. ta vara på tiden som jag aldrig kommer få tillbaka. planerna sträcker sig till den 11 juni. för en gång skull är jag glad för ett halvår till sommaren, jag försöker trycka tillbaka. till det vanliga, det trygga som alltid stått bakom. den 12 juni kommer jag ta det största steget någonsinn. det enda som står bakom är avslutade utbildningar. dags att tänka framåt, dags att våga nytt. det kommer jag att våga, det kommer jag att göra, men först, först ska jag njuta av att vara 3a och vara där alla vill vara!

-L