efter en glad dag med långa promenader i detta underbara väder satte jag och lellan oss i bilen för en traditionell roadtrip som slutade på villovägar. Så roligt man kan ha tillsammans i en bil förstår jag egentligen inte. vilken tur att jag har blivit en så miljövänlig människa som bara kör runder för att roadtrippa hela tiden. jaja.

nu sitter jag iallafall här och är arg som ett bi. ibland har jag så svårt att sätta ord på mina känslor och att mina föräldrar inte förstår gör det inte bättre. jag avskyr att inte räcka till, att det ska bildas en klump i magen när man känner att det blev för mycket, att man vill för mycket. Att man inte riktigt har en bakgrund till allt och att det är just det som är skönt. det är då det är jobbigt när den ifrågasätts. när man inte riktigt finner svaret på det man själv gör och tycker. istället för att bara låta det vara. låta det vara ett liv som bara levs en gång. varför tänka så mycket? varför inte bara göra? det är alltid det som blir som bäst. det har jag lärt mig. men jag har också lärt mig att det inte funkar att tänka efter, utan ska det tänkas, så ska det göras innan.

jag säger godnatt efter en humörsvängande onsdag!

-L