vad ska man säga?

Grattis Filippa, på 19 årsdagen!
Grattis Lovisa, du lever!

med tanke på gårdagen så kan man faktiskt säga så. Så illa var det. Det började som vanligt hemma hos mig, jag o L fixade tog vår specialdrink. (som brukar göra kvällen såååå bra, men denna gången glömde jag ta i trä)
19.00 befann vi oss på födelsedagsfest för Filippa! :) Vidare mot Staden med stort S på lördagarna. Det är i Ängelholm det händer... När alla andra drog till båstad svek vi självklart inte vårt Bahnhof. Lite lundell, lite shots och lite snuff och vi var fit for fight för bahnnan! Simmade som vanligt inte allt för lugnt. dans, flams, trams och en hel hög med underbara människor. jag vågar faktiskt påstå att utgången var bland de bästa någonsinn. Ett överflöd på shots attackerade mig och kloka Lovisa "nu kan jag inte dricka mer" klev inte riktigt fram denna kväll. det var bara att tacka och ta emot. Någon timme senare tacka jag inte längre. Då invaderade jag annexet. Jag och min trogna mobil med mina otroligt viktiga kontakter. Förstår ni hur jag mycket jag ville ha dit linnea om jag säger att jag ringde henne 31 gånger i loppet av en halvtimme? O att jag ringde de mest onödiga samtalen? missnöjd med tillvaron gjorde jag ett fall i trappan innan soffan väntade igen. Sleep well. vaknade och insåg att linnea hittat mig. wiho! saken var bara den att gå, det kunde jag inte. dricka, det kunde jag inte heller. Jag var med andra ord knappt människa vid detta laget. Full räckte nog inte för mig denna kvällen. och jag har iallafall konstaterat att alkohol och jag, vi ska vara ifrån varandra ett tag nu. Minnet sviker mig inte ett dugg och därför vill jag rikta världens största tack till världens bästa och finaste linnea! i vått o torrt, genom eld och vatten. i love you! ♥