ibland önskar jag att jag var en sån, som inte tänker alls.

hur ska man kunna bli en sån, en sån som inte har söndagsångest på fredagar eller en sån som inte hatar söndagssolen när den tränger sig igenom persiennerna och lyser upp dammet på skrivbordet. Hur ska jag kunna bli en sån som aldrig har dåligt samvete för saker som har hänt, en sån som aldrig behöver känna empati mot någon annan. En person som kör sitt eget race i vått och torrt och låter inget hamna i vägen. En person som tar motgångar med en klackspark istället för att lära sig av dem. Frågan är om man vill vara en person som inte tänker alls? Det räcker nog att vara en person som tänker innan, och inte efter.

-L