Min nyårssummering fick väl en liten hastig överblick över året som gått och ju mer jag tänkt på det, ju mer kommer jag ihåg vad jag missat. Men det viktigaste är inte att det finns nerskrivet i ett ihopslängt nyårssummering på en blogg, utan att det faktiskt blivit minne som vill stanna på riktigt.

dagarna som gått har jag tagit igen tid med my loves.
började med kina mat hemma hos simon i lördags och slutade med en sanslöst dålig film, Inglurias basterds!
söndagen bjöd på familjemys, vinterpromenad och wallander hemma hos linnea. lite bättre filmval denna kväll.
och så idag, Det var dags för projektarbetet som legat på lov under några veckor. Nu börjar allvaret igen och nu " men det är ju ett helt jullov emellan också"- meningen fungerar inte som en ursäkt längre. Effektivt arbete var vad som behövdes idag, men effektivt, det var det definitivt inte. Snarare.. "åh, jag är så fikasugen", "åh, nu pausar vi lite", " är det inte bättre vi gör det imorgon?"  jag kan bli galen på oss tre!
jag tappade humöret och var plötsligt inte sugen på något. Men mina finfina flickor stod ut som vanligt och erbjöd mig både det ena och det andra. Vilket blev tvärtemot i slutändan men trots det hade jag en supermysig kväll och jag är hur glad som helst att de verkligen övertalade mig med att " Lovisa, det kommer blir bra! stanna nu här, det kommer bli jättemys ikväll" Vi slutade iallafall kvällen hemma hos simon med pasta carbonara och my sisters keeper. Helt fantastiskt film och jag storgrät efter en kvart. Den som inte blir berörd av den har nog inga känslor.

If you knew how happy you are making me



-L