känslorna kring gårdagens film har väl lagt sig och jag som vanligt flyr från att tänka för mycket på dem. Barnmisshandel, våldtäkter, kvinnomisshandel, alkolism, mobbning och utnyttjande är bara få ord som får mig att få gåshud. Jag ryser av orden och försöker se sidan om det. Men så ibland, så får man det på film mitt i en biosalong. Det finns inget att fly ifrån utan bara lära och ta in hur samhället ser ut. Där sitter man. Hjälplös i en biosalong och har köpt en biobiljett för att se hur barn far illa, hur en uppväxt kan påverka hela livet och hur livet formas efter föräldrarnas dåliga föräldraskap. Jag är otroligt dålig i frågan och min åsikt är nog ganska simpel, rak och ogenomtänkt, Jag hatar dem! Jag hatar dem som skaffar barn och inte kan behandla dem rätt, dem som slår sin fru, de som inte har en moral och de som överhuvudtaget saknar vett och mänsklighet. Jag hatar dem som tror att våld löser problem och de som bara ser saker från sin egen sida. Med andra ord; Jag hatar dem som behandlar andra illa och jag vill att de ska försvinna! Men så lätt är det inte. Jag slår vad om att 99% tycker så, ändå är det vanligt att det händer. Var ska man börja? Det går inte att fly från problemet och det går inte att sortera ut dessa människor. De krävs hjälp. Jag hoppas att en film som svinalängorna kan få fler att vilja hjälpa till med sånt här, för det är väl det som måste vara tanken bakom filmen, Att väcka känslor och ge varenda människa i bio-salongen en tankeställare?

-L