Ni vet när man känner sig jättestressad och när allt verkligen måste klaffa för att man över huvudtaget ska hinna andas. När man tidigt på morgonen stuckit hemifrån och hoppats på att man fått med sig alla saker man behöver hela dagen, som nycklar, böcker, pengar, arbetskläder, legitimation, varma halsukar o vantar och så den nedrans kalendern där dagen står beskriven i detalj. Den som egentligen bara gör en ännu mer stressad. O framåt eftermiddagen börjar man så smått hinna checka av förmiddagens händelser och gör allt för att dagen ska fortsätta i samma mönster. Det är självklart då det händer. Det som man verkligen inte hade tid med denna dagen. Det stor otursfågel i pannan. och plötsligt spiller man onödigt mycket, det regnar genomblött mycket och det där leendet som visades försvinner. Grejen är bara att det ska klistras på efter 15 minuter igen. Då man plötsligt ska försöka dölja otursfågeln i pannan, försöka snygga till det genomvåta håret i en snitsig frisyr och försöka dölja att man inte hunnit checka av de viktiga sakerna denna eftermiddag som snart är passerad.

Man samlar sig och inser att nej, det är försent. Lika bra att starta om med ett falskt leende och en intensiv kväll
framför sig. Det är precis i såna tillfällen personer som säger för mycket, säger för lite eller bara existerar vid fel tidpunkt saboterar hela kvällen. Ni vet jag menar, ellerhur?

Välkommen till Lovisas Torsdag 1 oktober 2009.

-L