-
Dance like nobody's watching; love like you've never been hurt. Sing like nobody's listening; live like it's heaven on earth.
Änglahålan
- Panik, klockan är snart tio! vi skulle vara i stan klockan tio, shit. Ring annie!
Den meningen var det första jag sa i morse. Ännu en morgon som blev som den blev. Linnea sov över här, vi hörde inte klockan och försov oss. Självfalligt vis var det ingen bra början på en lång dag.
Snabbt lite fix innan vi cyklade ner till stan till simons lägenhet. Det är tur vi har honom. När vi inte kan komma överens om var vi ska vara kom den brillianta idéen upp! Vi lånar simons lägenhet när han är på jobb! Räddaren i nöden. Vi möttes iallafall av en lagom irriterad annie (eftersom vi försovit oss) som hade köpt bullar, nutella och kaffe. Perfekt frukost för både humör och humor. Tipptopp var vi igen och avklarade vad vi skulle. Begav oss mot Espresso house för att sälja biljetter i några timmar. storstadscami kom förbi och fikade. Även KörkortsCissi!
mysig fika. min fina oliv kom också och vi begav oss mot acapulco för lite pizza-time.
efter det blev det köris, fick inget avklarat som vanligt eftersom jag alltid tröttnar efter en kvart.
begav mig istället tillbaka till simon för att slappa lite för mig själv innan jag skulle ta mig ner till träningen.
Stress o panik sen befann jag mig på friskis. Skulle köra Cissis medelpass som alltid är mitt favorit.
Super även denna gången. Linnea som blev lite sen från körskolan missade passet vilket gjorde att vi fick gå på ett till, Afro Dans! helt sjukt roligt. Hade lite negativ inställning till det tidigare. Men ger det defintely 5 toasts.
min mobil har dock varit död hela dagen vilket har resulterat att jag glömt höra av mig. Väl hemma möts jag av två panikslagna föräldrar. Varför har du INTE hört av dig? gud ja. höra av mig. visst ja. Mamma och Pappa har då ringt runder till så gott som alla de hade numret till av mina kompisar och mina syskon. Mina syskon var tydligen helt i panik så nu har jag fått sitta i telefon någon halvtimme och berättat var jag hållit hus.
Jag säger då det. Det är inte lätt att vara minst i familjen. Men förmodar att jag kommer vara lika nervös för mina barn i framtiden.
På vägen hem iallafall så kör linnea in i en lykstolpe som står ganska tydligt framför henne.
Jag - Amen Linnea, du måste ju ha sett den. Varför gjorde du så?
Linnea - asså jag orkade verkligen inte svänga..
nä, befinna sig i stan en hel dag tillsammans med vännerna tar på krafterna.
-L