Lunds Universitet idag. Jag har beslutat mig för längesedan att plugga i lund eller stockholm. Det har alltid lutat mest åt Lund. Många av mina kusiner och släktingar har pluggat där och automatiskt kände jag trygghet att jag visste var jag ville plugga. Var inte så öppen för andra alternativ och hade inte ens tänkt besöka andra universitet. Egentligen ganska trångsynt men tycker det finns tillräckligt med möjligheter som det är. Iallafall så var vi där idag och universitets området var ju som en stad. Från det ena kungliga huset till det andra. Samma slottliknande byggnader med invecklade namn för vardera. Det var svårt att hitta med andra ord. Jag fick en orolig känsla när jag var där. Jag känner mig verkligen inte redo för det livet ännu. Att hitta i en helt stor stad, använda sig av mer litteratur och plötsligt ha ännu mer ansvar på sig själv. Bara pratet om biblioteket och databaserna gjorde mig förvirrad. Var vi än gick var det som vara fisken i ett stort hav och inte veta vilket håll man ska simma åt. Det fanns liksom inga aningar om att vi var rätt och alla människor var så upptagna i sitt eget. Jag tänkte på att om 2 år kanske jag pluggar här, bor själv och lever ett galet studentliv. 2 år. det är långt tänker vissa. Men det är 2,5 år sedan jag började gymnasiet. O jag kommer ihåg det som igår. När vi var där första gången och jag tyckte varenda korridor liknade den andra och alla var så studiemotiverade och ansvarsfulla. Jag kommer aldrig klara det tänkte jag då. Gå från en trygg grundskola till ett gymnasium där jag själv har ansvar för mina studier. Tanken på detta lugnade mig lite. Gymnasiet känns nu som en bagatell och jag skulle kunna gå skolan runt och blunda. Jag presterar bra i skolan, lämnar in saker i tid och tar det ansvaret som jag är tilldelad. Universitetet är mycket mer komplicerat, det är jag medveten om. Men jag kommer klara det. Så länge jag tror på mig själv och verkligen vet vad jag vill. Då är man motiverad och blir direkt med ansvarsfull. Frågan är nu bara vad jag vill...

-L