jag har nog kommit på mig själv. kommit ifatt mig själv kanske.
jag är inte verklighetstrogen för fem öre. eller egentligen är jag det.
bara att jag tränger bort det, vågar inte riktigt tro det.
Jag vågar inte tro att det finns människor som blir utsatta för tortyr, trafficing, barnarbete eller något liknande.
Jag vill bara inte att det ska vara sant. Vilket har gjort att jag inte tagit det på allvar.

På samhällskunskapen har vi under de senaste veckorna arbetat om just sådana saker. Vi fick välja ett ämne av några utvalda och sedan redovisa det idag inför klassen. Jag hade valt gatubarn.
Det slog mig inte från början varför jag egentligen valde det, men det var för att jag inte ville läsa om när folk könsstypmades, blev utsatta för våldtäkter eller liknande.
Så jag höll mig till gatubarn. Vågade inte riktigt gå fullt in på ämnet för jag vet att sådant även förekommer med dem.
Tog istället reda på lite allmän fakta och fick det att låta vanligt och inte som något större problem på min redovisning.
De andra hade valt lite brutalare ämnen och hade fruktansvärda bilder. Sådana som jag inte ens vågat googla fram.

Så fruktansvärt fel man kan ha. Eller så feg man kan vara. Att inte ens våga tro att sånt här faktiskt inträffar.
Jag VILL tro att alla har det som oss här i Sverige.
Men tyvärr är det inte så och att så mycket människor kan bryta mot mänskliga rättigheterna är sjukt,
man hade iallafall velat önska att man skulle få tro att alla har det någorlunda.
Men detta var verkligen botten, nu är det inte lönt att tro längre, för nu vet vi.
Vi tror att vi vet iallafall.

-L