Ibland slår tanken mig om framtiden. Eller ganska ofta om jag ska vara ärlig.

Frågan är om framtiden egentligen redan är skapad. Om min framtid egentligen redan är skriven fast att jag kämpar för den. Det är kanske meningen att jag ska bli hemmafru, en curlingförälder eller en välutbildad framgångsrik tjej. Ibland önskar jag att det var så, att framtiden redan var skriven, att jag inte behövde bry mig om skolan. Men samtidigt önskar jag att den inte är den. För jag vill kunna påverka min framtid. Enligt mig handlar gymnasiet mycket om framtiden. Det är här man börjar resan. Det är här tankarna om universitet och utbildningar rymmer hela hjärnan. Det är här samtalsämnet är lund, Stockholm eller andra städer med universitet. Det skrämmer mig lite ibland.

Vissa tar det med en nypa salt, struntar i skolan och lever för dagen. Andra har inga planer alls. Vissa pratar om hur framgångsrika dem ska bli, även om de struntar i skolan. Sen så sitter där några, som gör allt vad dem kan för att få bra betyg och kämpar endast för framtiden.
Jag tror jag är i mellan. Jag vill få bra betyg så jag kan komma in i Lund men samtidigt vill jag ha ett liv utanför skolan också. För ska vi hela livet gå och sträva efter framtiden så blir vi aldrig nöjda. Jag brukar ibland fråga mig om det verkligen räcker. Om det verkligen räcker att göra så gott man kan. För det finns så många andra som är så mycket bättre. Men jag har insett att skolan inte är allt, det är mer som krävs. Du klarar dig inte på toppbetyg om du har svårt för att samarbeta eller ta hänsyn. Du kan komma långt på din personlighet, dina meriter och kontakter. Kanske skriver jag detta för att få en bekräftelse för mig själv, för att inte helt och hållet fastna i gymnasiets press.

Men jag vill i alla fall försöka stadga min framtid genom utbildning, meriter och kontakter.