inte skrivit här på länge.
jag har varit rädd för att skriva, faktiskt.
Kanske är det för att jag inte vet vad jag ska skriva. För det har hänt för mycket. Det har varit för mycket känslor på så kort tid. Jag har längtat lite tillbaka till bloggen, men har stoppat mig själv. Är det verkligen värt det?
och så kommer de dära tvångstankarna upp igen.
Men igår, då beslutade jag mig, att fortsätta.
Men hoppa över allt som hänt. Inte för att starta om och gräva ner det utan för att det kan stanna hos mig och mina nära och kära.
För starta om på nytt kommer jag aldrig att göra.
Ibland när allt surrar om kring brukar jag skriva av mig, det är skönt. att strunta i alla skriv-regler, att hoppa över allt som man inte får skriva och få med allt man ska skriva. Utan bara att försöka lära mig få ner mina tankar på ord.
Det har jag gjort med denna helgen. Det tog flera sidor på datan för att beskriva allt. Jag brukar aldrig låta någon läsa det. Men denna gången ska vara annorlunda. Jag ska låta de som vill läsa. De som vill veta allt i detalj. Inte för att de ska sluta fråga mig, utan för att de kanske ska få en inblick i vad som egentligen hände. Dagen som började på bahnhof lite över tolv och slutade strax innan 12, 24 timmar efter.
Jag fick allt den dagen.
Party, träffa saknade människor, familjen, presenter, födelsedagssång, vännerna, mat i stan, graffitis kladdekaka, städning, grattis-sms, världens längsta skrattanfall, mer presenter, god mat, träffa underbara släkten, oro, skratt, tårar och tankar, och värst av allt, en Älskad lillebrors-hund med ett stannat hjärta. Att det kunde sluta så, att världens skulle ta ifrån mig mitt älskade lilla hjärta.
Jag hatar orättvisor.

Jag har skrivit av mig, inte här, utan på flera sidor vitt A4 papper.  Jag tänker inte skriva hur mycket du betyder för mig här, för det finns hos mig och alla andra du har gjort till de lyckligaste i världen. Men saknaden, tomheten och längtan efter dig, kommer ingen någonsinn ta ifrån mig.


Tack till min familj och släkt
och mina fina vänner för att ni bryr er!

kärleken förde oss samman.